Felansvar, garantier, reklamation

Leverantörens felansvar kan delas in i tre huvudkategorier:

1. Ansvaret för händelser under leveranstiden
2. Ansvaret för (urpsrungliga) fel som uppträder inom en viss avtalad tid
3. Lagstadgat produktansvar (samt produktsäkerhetsansvar).

Ansvaret under leveranstiden, ”risken” eller ”faran”

Detta ansvar avser i huvudsak olyckshändelser, transportskador, stölder etc som kan uppstå då en vara är under lastning, transport, lossning eller i entreprenadfallet under entreprenadtiden fram tills dess att beställaren övertagit leveransen. Tidpunkten för riskens övergång brukar anges med en leveransklausul eller ett entreprenadövertagande. Oavsett vilken avtalspart som bär risken så brukar denna part hantera risken med en försäkring och således innebär en flytt av tidpunkten endast en förändring av fördelningen av kostnaderna för försäkringen. Den här typen av felansvar har ofta en kort reklamationsfrist, vilket innebär att beställaren skyndsamt måste reklamera skador på överlämnat gods (eller entreprenad).

Felansvar

Köplagen ger köparen relativt stora rättigheter då det föreligger fel i en leverans, bl.a är tidsfristen för reklamation två år från leverans (KöpL 32 §), felet måste dock vara ursprungligt. Många standardavtal begränsar detta ansvar kraftigt, vilket noggrant bör betänkas när standardavtal ska åberopas. Många inköpare gör därför avsteg från dessa standardavtal. Det har nästan blivit kutym i industrin att avtala om en tvåårig ansvarstid generellt, men för enskilda delar av en leverans är det vanligt att avtala om både kortare och längre ansvarstid:

Vanligen ges slitdelar en kort ansvarstid, kanske hälften av förväntad livstid. Bärande konstruktioner, högkostnadskomponenter mm brukar ofta ges förlängd ansvarstid. Vad avser till en produkt hörande programvaror och dokumentation visar erfarenheterna att det kan ta mycket lång tid att hitta alla fel, därför brukar dessa ges mycket längre ansvarstider. För dokumentation kan det förekomma så långa ansvarstider som tio år. I det fall epidemiska fel uppstår brukar parterna också avtala om förlängd ansvarstid. En vanlig definition på epidemiska fel är 10 % av möjliga förekomster. Ibland benämns dessa epidemiska fel istället systematiska fel.

I de fall en köpare (såsom näringsidkare) har behov av en vara som säljaren samtidigt säljer som konsumentvara brukar inköparen kunna tillskansa sig samma ansvarstid som en konsument har enligt konsumentköplagen, dvs tre år från leverans.

I vissa typer av avtal begränsas felansvaret istället utifrån ett annat mätetal än tid efter leverans. Exempelvis förekommer mätetalen drifttid, producerad mängd eller antal start/stopp. Det kan till och med vara så att mätetalet är en ekvation med olika ingående parametrar.

Felansvar har alltid en påverkan på priset så det är inte alltid det är ekonomiskt mest fördelaktigt att ha en lång ansvarstid. En tumregel brukar vara att priset påverkas en till två procent för varje extra års felansvarstid.

En del leverantörer försöker införa så kallade OEM-klausuler i köpeavtalen. OEM-klausulen innebär att köparen måste använda originaldelar för att felansvaret ska gälla, om piratdelar används faller felansvaret bort alternativt faller ett vite ut. Givetvis gör inköparen allt för att undvika den typen av avtalstext.

Garantiansvar

Som en del av leverantörens totala ansvar för fel kan parterna avtala om garanti för en del, en egenskap eller för hela leveransen. Garantiansvar innebär att fel som visar sig inom en tidsfrist anses som ursprungliga (genom s.k. presumtionsregel). Detta innebär att bevisbördan ligger på leverantören, dvs om leverantören vill hävda något annat än att fel föreligger så åligger det leverantören att bevisa detta. Ibland förklaras garantibegreppet helt enkelt med termen ”omvänd bevisbörda”. Garantiansvaret regleras i köplagen (KöpL 21 § 2 st), dock med kravet att parterna måste avtala om detta.

I vissa avtal förekommer begrepp som funktionsgaranti eller egenskaps-garanti. Exempelvis kan en funktionsgaranti innebära att en maskin ska ha en viss verkningsgrad under den givna tidsfristen. En egenskapsgaranti kan till exempel vara att en produkt inte ska börja rosta inom en viss tid. Sådana funktions- och egenskapsgarantier är ofta bestämda med långa tidsfrister.

Det finns en rad andra garantibegrepp, exempelvis systemgaranti eller tillgänglighetsgaranti. Det finns sällan några vedertagna definitioner för dessa, snarare förekommer det mängder av olika tolkningar. Därför ankommer det avtalsskribenten att definiera dessa, för att avtalet ska få en korrekt tolkning.

Garantitiden kan vara kortare än den totala ansvarstiden för fel ur det utpekade hänseendet; leveransdel, funktion eller egenskap; men den kan samtidigt vara längre än ansvarstiden ur andra hänseenden.

Produktansvar

Det finns i produktansvarslagen ett tioårigt produktansvar. Detta ansvar avser skadestånd för personskada eller sakskada (på enskild egendom) som uppstått då en produkt brustit i säkerhet. Ansvaret kan dock inte vändas mot leverantören för att kräva avhjälpande etc på samma sätt som felansvaret, men det är viktigt att skadeståndskrav som vänts mot näringsidkaren kan återföras mot leverantören.

I produktsäkerhetslagen finns ett visst ansvar för en leverantör att återta en produkt som brister i sin säkerhet gentemot konsument. Detta ansvar bör återföras på underleverantör.

Konsekvenserna av fel i produkt – ”Påföljderna”

I lagstiftning och avtalstexter är följande konsekvenser vanliga:

Samtliga konsekvenser brukar förutsätta att köparen reklamerat produkten och därefter preciserat sina krav. Konsekvenserna åtgärdande och omleverans är mest intressanta vid köp av högkostnadsprodukter. Inom serieproduktion, framför allt inom tillverkande industri, så är det vanligt att köparens följdkostnader utav fel är väsentligt större än produktens värde. Således blir det i dessa sammanhang betydligt mer intressant att avtala om skadestånd, prisnedsättning, vite eller annan kompensation. Vissa leverantörer kan ibland vara motvilliga att avtala om sådan ekonomisk kompensation, men frågan är egentligen endast en prisfråga. Avtal med höga skadestånd, viten etc kommer att avspegla sig i högre priser. Många standardavtal innehåller kraftiga begränsningar i lagstiftat skadeståndansvar, vilket köparen bör beakta vid användande av dessa. Fördelen med begränsningar är förstås lägre priser. Köpare som väljer vägen med kraftiga ansvarsbegränsingar brukar istället ställa höga krav på leverantörens kvalitetssäkring och kanske istället tillämpa vitesklausuler vid brister i kvalitetssäkringen. Även vid köp av högkostnadsprodukter där åtgärdande av felet blir orimligt kostsamt brukar ställas höga krav på kvalitetssäkring men även i kombination med viten. Nedan följer ett par modeller:

I serieproduktion, såväl vad avser leverantör som tillverkar varor eller som producerar tjänster, är det vanligt att bygga upp en konsekvensmodell som ser ut ungefär på följande sätt:

En vanlig modell vid serieproduktion är att låta ett så kallat duglighetsindex, även benämnt kapabilitetsindex, (Cp eller Cpk), styra leverantörens kontrollåtagande och eventuellt ytterligare konsekvenser.

Vid köp av högkostnadsprodukter av investeringstyp, exempelvis maskiner eller motorfordon kommer modellen sannolikt att se väsentligt annorlunda ut, exempelvis:

Reklamation

I många fall måste en beställare reklamera en vara. Felets art kan variera, det viktiga är att reklamationen kommer in så snabbt som möjligt med preciserande av anspråk. En del avtal medger dock respit med bestämmande av eventuella anspråk. Inom serieproduktion är det vanligt med samlingsreklamationer. Vid månadens slut samlas felaktiga produkter upp för att reklameras. Rätten till sådan samlingsreklamation brukar avtalas särskilt. En för sent inkommen reklamation kan innebära att köparens rättigheter har preskriberats. Ett avtal brukar definiera två olika tidsfrister, den ena är tiden från det att varan levererades (i vissa fall från det att den togs i bruk), den andra är tiden från det att köparen upptäckte eller borde ha upptäckt felet. I reklamationen brukar köparen specificera felet, kravet på åtgärd, skadeståndsanspråk och eventuella tidsfrister.

I vissa fall behöver köparen snabbt en ersättningsprodukt, i dessa fall brukar köparen utfärda en så kallad garantiorder. Garantiordern kompletterar reklamationen så tillvida att köparen beställer en ny produkt, men reserverar sig mot att betala den. Beställaren bör dock notera att garantiordern är ett nytt avtal eller ett tilläggsavtal och alltså ingen rättighet som finns med automatik, såvida inte parterna avtalat något om detta i grundavtalet.

Vid legobearbetning och även en del andra typer av köp är det vanligt att avtala om att leverantören redan i tillverkningsskedet skall dokumentera alla avvikelser oavsett de kan leda till fel eller inte. Beroende på typen av produkt och avtalets form kan det sedan bli tvingande för leverantörerna att inhämta beställarens godkännande.

Standardavtal

De flesta standardavtal innehåller ett flertal regleringar av felansvaret, några exempel:

Jämför dessa med köplagen som ger en ansvarstid för ursprungliga fel på 2 år eller konsumentköplagen som ger 6 månaders garanti och 3 års ansvarstid för fel.