NLM10

Under sommaren har Teknikföretagen publicerat ett ny utgåva av NLM-avtalet, som är ett standardavtal i serien nordiska leveransbestämmelser. Tyvärr har jag lite förutfattade meningar om Teknikföretagens standardavtal som i alla tider varit ganska dåligt genomtänka, leverantörsvänliga samt saknandes verklighetsförankring. Nåväl, långsamt sker det förbättringar.

Precis som med NL09 så är det inte speciellt tydligt vad standardavtalet NLM10 ska användas till. Efter att ha läst det förstår man att det passar för leverans och montage av enklare maskiner i köparens lokaler. Det passar absolut inte för något som är komplicerat och allra minst för något som är affärskritiskt.

Det är ett långt standardavtal, så jag nöjer mig med några korta kommentarer:

Teknisk dokumentation ingår i leveransen, men nyttjanderätten är starkt begränsad. Det måste uttryckligen anges vilken nyttjanderätt som köparen har. Här krävs i de flesta fall omskrivningar av standardavtalets text.

Arbetsförhållandena är i stor utsträckningen köparens ansvar, exempelvis ska köparen hålla med personalutrymmen. För en mindre entreprenad kan detta vara acceptabelt, men man bör känna till detta faktum.

Överlämnande och granskning av ritningar, dokument mm är endast vagt beskrivet i punkterna 13-15. För en enklare installation kan detta fungera, men ett större arbete kommer att sluta i kaos.

Vatten, el, drivkraft, tryckluft är köparens ansvar att på egen bekostnad tillhandahålla (punkt 16).

Betalningsplanen har alltid varit NL-avtalens akilleshäl. I det här fallet föreslås 30% förskott på kontraktsdatum, 30% förskott vid färdigt gods, 30% avlastat gods och 10% retention, allt utan säkerhet. Man behöver inte ens vara inköpare för att förstå orimligheten i detta upplägg.

Ändringshantering finns kortfattat beskrivet i punkterna 35 till 38. I punkten 38 finns en riktig rysare: Leverantören är inte skyldig att utföra en ändring om parterna inte är överens om priset för ändringen. Alla som arbetat med entreprenader inser snabbt att denna formulering är precis livsfarlig.

Leverantören har endast ettårigt felansvar, punkt 56. Vidare har köparen inte någon som helst rätt till någon kompensation för stilleståndstid, produktionsbortfall mm (punkt 67). Dvs det här avtalet fungerar inte för affärskritiska maskiner.

Reservdelsåtagande finns inte beskrivet i avtalet. Alla som arbetat med maskininköp vet att det är A och O att leverantören har ett långfristigt reservdelsåtagande.