Många betraktar anbudsutvärderingen som ett arbetsmoment eller ett verktyg, men om man försöker se på den ur ett mer filosofiskt perspektiv så är den ett beslutsstöd. Utvärderingen är helt enkelt en analytisk metod med syftet inställt på att stödja ett beslut om tecknande avtal samt val av produkt och leverantör. Bestämmer vi oss för att den är ett beslutsstöd så kan vi faktiskt vidga blicken och titta utanför de klassiska anbudsutvärderingsmetoderna. En beslutsstödsmetod som används i andra sammanhang är AHP (Analytisk Hierarkisk Process). Denna är en multikriterieanalys som kan användas för komplexa analyser för beslutsstöd.
Ett problem som infinner sig i många anbudsutvärderingar är att vi tvingas ställa anbuden mot varandra och inte mot en objektiv värdeskala. Låt mig fingera ett exempel:
Vi ska utvärdera fem leverantörer som ska leverera en dryck med ny exotisk smak. Vi låter göra utvärderingen som en omröstning, där femtio personer får lägga var sin röst på de fem produkterna, utfallet blir följande:
Produkt A: 11 röster
Produkt B: 12 röster
Produkt C: 9 röster
Produkt D: 10 röster
Produkt E: 8 röster
Vinnare i den här omröstningen är alltså Produkt B. Låt oss nu anta att vi stryker Produkten E och de som la sina röster på den får rösta på någon annan, då skulle utfallet kunna bli:
Produkt A: 11 röster
Produkt B: 12 röster
Produkt C: 17 röster (dvs 9 gamla + 8 från produkt E)
Produkt D: 10 röster
Produkt E: 8 röster
Eftersom C och E var ganska lika hamnar alla E:s röster på C. Nu vinner alltså C, som i föregående runda hade ett ganska dåligt utfall. Den här typen av utfall kan i viss mån motverkas genom att de röstande får ett antal poäng att fördela. Det jag vill säga är emellertid att utvärderingsutfallet kommer att bero av vilka anbudsgivare som deltog. Det enda riktigt säkra sättet att genomföra en utvärdering är att anbudsgivare ställs mot varandra – en mot en.
AHP-metoden bygger på just denna princip, dvs att ställa förslag mot varandra i par. Om det finns fler än ett utvärderingskriterium ställs först utvärderingskriterierna mot varandra för att skapa en viktning. Därefter ställs förslagen mot varandra inom respektive utvärderingskriterium. Resultatet blir ett enormt matrisarbete, som måste automatiseras för att bli effektivt.
Nedan har jag gjort ett enkelt exempel på AHP-utvärdering av anbud med endast ett utvärderingskriterium:
I detta enkla exempel ges poänget 1 om produkterna är likvärdiga, 2 om ena produkten är bättre, 3 om den är mycket bättre och 4 om den är extremt mycket bättre. De grå fälten är beräknade utifrån poängsättningen. De normerade värdet ger att alltså att produkten A vinner med 46%
AHP-metoden har följande fördelar:
Lokalförsörjning är ett komplext pussel för offentlig sektor. Behovet av ändamålsenliga, hållbara och kostnadseffektiva lokaler förändras konstant i takt med att samhället förändras. Dessutom kräver processen ofta en tät samverkan mellan olika delar av offentlig sektor. Att hantera en hyresvärdsupphandling effektivt och optimalt är därför av högsta vikt inom offentlig sektor. För ett par decennier…
Direktupphandling är ett förfarande inom offentlig sektor som är avsett för upphandlingar med ett mindre värde där en omfattande process och dokumentation inte är nödvändig, eller där det är behov av ett snabbare agerande. Många organisationer upplever dock att direktupphandlingar inte riktigt fungerar som det är tänkt men genom att kombinera olika lösningar och insatser med ett helhetsperspektiv för organisationen kan man dock åstadkomma förbättringar.
Förändringsarbete behöver inte betyda tidsödande och långdragna utredningar per automatik. Det går att arbeta effektivt utan att ge avkall på ett faktabaserat förhållningssätt. Ett hypotesdrivet arbetssätt hjälper oss att lägga tid på rätt saker genom att stegvis smalna av omfattningen med hjälp av prioritering. På ett effektivt sätt ger det oss underlag för beslut och aktiviteter som skapar relevanta resultat.