Leveransklausul är ett avtalsbegrepp som beskriver avtalsparternas ansvar vid transport och överlämnande av gods. Leveransklausuler regleras oftast via lagstiftning, rättspraxis eller vedertagna standardavtal, men en del avtalsskribenter väljer att skriva en egen avtalstext. Det vanligaste innehållet i en leveransklausul brukar utgöra ansvar vid lastning, transport, lossning, riskövergång, försäkringar och tulldokument. Leveransklausuler (eng. Delivery term) benämner man ibland leveranssätt (MOD, Mode of Delivery), handelsterm (eng. Trade term) eller leveransvillkor.
Generellt sett är det viktigt att vara tydlig med tolkningen av leveransklausulen. Skälet är att vissa villkor, exempelvis FOB eller ’ex works’, har olika tolkningar. Om man exempelvis skriver ”DDP (INCOTERMS 2020)”, syftar detta på att termen DDP ska man tolka enligt standardavtalet INCOTERMS, utgåva 2020.
När man anger en leveranstid i ett avtal brukar det som regel innebära att tidpunkten för förväntad leverans refererar till angiven leveransklausul. Ett vanligt misstag är att köparen förväntar sig att ha godset hemma den dag som angivits som leveransdag vid beställning. Men i beställningen är kanske leveransklausulen ’ex works’, eftersom transporten sker genom så kallad mottagarfrakt. Därmed kan köparen få uppleva en väsentlig försening. Och det blir extra viktigt att beakta detta om avståndet är stort vid avtalsskrivning.
De flesta leveransklausuler beskrivs i särskilda standardavtal som exempelvis Incoterms. Vi vill dock understryka att standardavtal för leveransklausuler inte är några heltäckande leveransavtal utan endast täcker överlämnande, införtullning och transporter. Därför måste man avtala frågor som fel i produkt, viten etc separat.
Incoterms är en förkortning av International Commercial Terms. Den första versionen av dessa handelstermer kom 1936 och Internationella handelskammaren (ICC) har sedan dess uppdaterat dem med jämna mellanrum för att täcka in förändringar i världshandeln. Incoterms är de vanligast förekommande leveransklausulerna inom Europa. De består av fyra huvudgrupper, de så kallade E, F, C och D-termerna (även benämnda villkor eller klausuler).
De olika termerna är inte alltid tydliga med hur man skall förpacka godset. Som regel anger man bara att förpackning skall ingå (läs punkt A9). I grupperna E, F, C blir det därför synnerligen viktigt att kontrollera att godset förpackas rätt, eftersom godset sedan ska skeppas vidare.
Incoterms anger vem som ska utföra av- och pålastningen och det är viktigt att kontrollera att detta överensstämmer med den egna viljan. Särskilt vanligt är det att glömma bort att köparen är ansvarig för avlastning i termen DDP, vilket får stor betydelse om det är gods som måste lossas med lyftkran, truck etc.
Grafisk representation av Incoterms
Incoterms 2020 är den nionde versionen av Incoterms och är en uppdaterad version av Incoterms 2010. Rent allmänt har man förtydligat central information jämfört med tidigare upplagor. Denna version innehåller ett antal större förändringar jämfört med Incoterms 2010.
Vill man läsa mer om detta finns information att tillgå via ICC. En bra start kan vara att läsa igenom ICC:s introduktion till Incoterms 2020.
Denna term innebär ett minimum av skyldigheter för säljaren, i princip behöver säljaren bara göra godset tillgängligt på sin lastkaj. EXW är inte lämpligt att använda tillsammans med remburser (L/C) eller dokumentinkasson. Man använder EXW ofta för att ange ett grundpris i ett anbud eller ett avtal, därefter byggs avtalet på med ytterligare leveransklausuler.
Dessa termer innebär att godset ska överlämnas till köparens fraktförare, antingen på en plats eller i en hamn nära säljaren. FCA är många gånger att föredra framför EXW eftersom det förpliktigar säljaren att lyfta upp godset på fraktförarens fordon. I annat fall riskerar köparen att själv få lyfta upp godset på ankommande lastbil. Ett annat argument är att vid köp EXW, och när betalning sker vid EXW, finns det en risk att köparen förlorar rätten till godset om säljaren gör konkurs medan skyldigheten att betala fakturan kvarstår.
FAS och FOB är endast till för sjöfrakt. Dessa är kanske att föredra när säljaren har ett bättre fraktavtal på landtransporten, medan köparen bedömer att man kan göra sjötransporten billigare eller enklare.
Då godset ska stuffas i container brukar man ange detta ihop med containerns fyllnadsgrad. F-termerna är inte att rekommendera med remburser (L/C) eller dokumentinkasson.
Ett par specialtermer som förekommer är FOBs, FOBt och FOBst, dvs FOB stowed, FOB trimmed och FOB stowed and trimmed.
I dessa termer har säljaren transporterat godset till en hamn eller plats nära köparen men köparen anser sig kanske kunna sköta införtullning och slutlig transport på ett billigare eller enklare sätt. C-villkoren fungerar utmärkt för remburser (L/C). CIF och CIP är bra vid dokumentinkasson.
Dessa termer innebär i princip att säljaren arrangerat transport hela vägen fram till köparen. Vissa skillnader förekommer dock med avseende på ansvaret att införtulla godset. Dessa termer är kanske ur ett köparperspektiv de bekvämaste, men risken är att köparen får betala mer än nödvändigt, eftersom säljarens fraktavtal kan vara dåligt, vidare lägger förmodligen säljaren vinst och försäljningspålägg på fraktdelen. Det ska understrykas att DDP inte förpliktigar säljaren att lyfta av godset från ankommande fordon, köparen måste alltså hålla med truck, hjullastare eller kran, såvida inget annat avtalas. D-termerna fungerar utmärkt vid remburs och dokumentinkasso.
Den svenska klausulen ”fritt levererat namngiven plats”, är hämtad ur Köplagen 7§3st och anses ungefär motsvara en D-term enligt Incoterms. Notera att ’fritt levererat’ inte ger skyldighet att försäkra, men risken vilar på säljaren. Det förekommer vissa variationer såsom ’fritt monterat’, ’fritt avlastat’, ’fritt på lastbil’, ’banfritt’, ’fritt banvagn’, ’fritt järnväg’, dessa torde ha likartad betydelse, men bör användas med försiktighet, eftersom det lätt kan bli tvist om tolkningen.
Viktigt att påpeka med leveransklausulen ’fritt’ är att ur köplagens betydelse anger klausulen inte vilken part som skall lasta på eller av godset. Lagstiftaren har medvetet låtit bli att definiera detta, istället är det upp till sedvänja, branschpraxis eller avtal att bestämma.
På engelska brukar ’fritt levererat’ kallas ’free domicile’, ’free delivered’, på tyska ’frei haus’, men kan i andra länder ha annan innebörd än den svenska termen. Används klausulen ’fritt’ i internationella köp torde skyldighet att import- och exportklarera kunna bli oklar, Incoterms är tydligare. Det vill säga ett par goda skäl att alltid använda Incoterms vid internationella köp.
Byggbranschen har tagit fram ett antal leveransklausuler främst att avsedda för att användas ihop med ABM92, men som kan tillämpas i många andra sammanhang. Dessa klasuler fångar på ett mycket bra sätt upp problematiken med lastning och lossning, mycket bättre än Incoterms och klauslen ’fritt’. Observera att dessa ska användas för leverans av varor och får inte blandas in i entreprenadkontrakten. Följande klausuler definieras i standardavtalet:
I 1905 års köplag (1905:38) förekom en rad leveransklausuler som inte finns med i dagens köplag, trots sin ålder är dessa fortfarande vanliga. Dessa äldre klausuler bör undvikas, eftersom det kan bli tvist om tolkningen. Det kan dock vara nyttigt att känna till dessas innebörd.
’Fraktfritt’ från 1905 års köplag (63§) anses ungefär motsvara en C-term i Incoterms (CFR eller CPT) och var huvudsakligen avsedd för sjöfrakt. Klausulen fraktfritt har dock blivit utbredd och används än idag, tyvärr många gånger i fel sammanhang och med felaktig betydelse, det figurerar felaktiga tolkningar som spänner från E-term till D-term. Fraktfritt får inte under några omständigheter förväxlas med dagens ’fritt levererad’ som ligger närmare en D-term. På engelska benämns fraktfritt ofta ’freight paid to’
’Fritt ombord’ fanns i gamla köplagen (62§) och har likheter med FOB enligt Incoterms, men den moderna tolkningen bör alltid användas.
En variant som förekommer såsom den vore definierad i Incoterms är FOT, Free on Truck. Denna är inte vedertagen, men används ändå. Likaså finns FOR, Free on Rail. Dessa torde betyda samma som FOB, men så länge betydelsen inte är fastlagd i något standardavtal eller liknande bör man inte tillämpa dem. En annan variant är FOQ, Free on Quay, men inte heller denna är reglerad. FÅV första öppet vatten (eng. FOW First open water), är en gammeldags benämning som man använder för att beteckna den dag hamnen är isfri. Med dagens isbrytare har den en liten betydelse även om vissa hamnar i Sibirien fortfarande tillämpar den. FAQ Free Alongside Quay torde ha en betydelse liknande FAS. Ex warehouse, dvs fritt lager borde kunna betyda ungefär EXW lager.
I Frankrike finns en använd synonym till CIF, kallad CAF, ”Coût, assurance, fret”. Termen ’Ab Werk’ som lär motsvara EXW förekommer i Tyskland.
Här i Sverige finns ett komplement till INCOTERMS som kallas Combiterms. Combiterms är ingen självständig regelsamling utan bygger på INCOTERMS. Combiterms anger, genom att lägga till sifferrubriker, hur man ska fördela kostnader mellan köpare och säljare. Trebokstavskombinationen i INCOTERMS motsvarar ett tresiffrigt nummer i Combiterms, därefter lägger man till en siffra för att reglera avvikelsen från INCOTERMS.
Dessa klausuler använder man ibland vid utrikeshandel med amerikanska företag. Vissa termer har en slående likhet med INCOTERMS, exempelvis FOB. Men en FOB (RAFTA) har i själva verket en annan betydelse.
Dessa klausuler använder man ibland vid handel mellan amerikanska företag. Vissa klausuler liknar INCOTERMS, exempelvis FOB. UCC, skiljer lite mellan delstaterna, men med undantag från Louisiana är de tämligen lika.
Används vid handel i det forna östblocket.
I en del fall tecknas ramavtal under vilka varor fraktas till en rad olika destinationer. Det är då lämpligt att avtala om priser med fler olika leveransklausuler. Ofta börjar prislistan med ett grundpris ’EXW Leverantörens hemort’. Prislistan kan därefter byggas ut till en matris med priser till en rad olika destinationer. Vanligt är också att förenkla prislistan genom att ange procentuella påslag för frakt till valda destinationer. Procentuellt påslag är dock inte lika ekonomiskt optimalt, men kan fungera väl i mindre ramavtal. Exempelvis är det vanligt med ett procentuellt påslag på 3-4% för frakt av smågods till valfri ort inom Sverige.
I större kontrakt med flera mellanled och logistisk hantering räcker inte vanliga standardavtal såsom Incoterms eller Combiterms. I dessa fall måste man specialbygga kontraktet. Ett sådant bygge börjar ofta med att man ritar upp ett flödesschema för varor, i vilket alla parter ingår. Därefter specificerar man parternas ansvarsroller upp och ur dessa konstruerar man leveransklausulerna. Ofta behövs det ett flertal leveransklausuler, eftersom varor ska byta händer många gånger. En möjlighet är att använda sig av exempelvis Incoterms och sedan anpassa detta efter det specifika fallet.
I rena entreprenadkontrakt bör vi iaktta försiktighet med inblandning av standardavtal som Incoterms. Det finns annars risk för att man kolliderar med de avtalsbestämmelser som redan finns i entreprenadkontraktets allmänna villkor. Entreprenadkontrakten bygger nämligen ofta på att risker och ansvar övergår vid övertagande och inte när godset anlänt. Att då ange exempelvis ”DDP montageplatsen” är en direkt avtalskollision. Därför kan det bli nödvändigt att göra undantag från denna regel i utförandeentreprenader eller projekt med komplicerad införtullning, men man ska göra det med stor försiktighet. Dock kan kontrakterad byggentreprenör köpa in byggmaterial med vanliga leveransklausuler såsom exempelvis Incoterms eller byggbranschens leveransklausuler.
Priset för en produkt bestäms av faktorerna produktkostnader, kundvärde, marknadsvärde och prismodell. Produktkostnaderna är de kostnader som leverantören har för att utveckla, tillverka och sälja produkten. Kundvärdet är det värde produkten har hos kunden, exempelvis genom kostnadsbesparingar eller värdet i nästa försäljningsled. Marknadsvärdet är det värde produkten har på marknaden och beror på tillgång och…
De allra flesta tar för givet att ett stort företag med sin skalfördel och förhandlingsposition alltid köper till bättre villkor än det mindre. Men ack så man kan bedra sig. Exempelvis är det många inköpare som efter företagsfusioner upptäckt att det mindre företaget faktiskt lyckats tillskanska sig bättre villkor, ibland till och med från samma leverantör. Man kan…
Syfte och användning Vid större entreprenader är det nästan ofrånkomligt att det blir ändringar och tillägg, ofta benämns dessa ÄTA (ändrings och tilläggsarbeten), andra benämner dem plusminusarbeten. ÄTA kan delas in i olika grupper, vilka kan vara: ÄTA på grund av förändring i lagstiftning eller standarder och normer Mängdjustering (eng. variations), förekommer endast i mängdkontrakt,…