Vi nordeuropéer är starkt färgade av van Weeles inköpsskola, vilken i sin tur bygger på andra framstående européers teorier. Fundamentalt i den vanweelianska skolan är att betrakta inköpet utifrån olika ledningsnivåer; strategisk, taktisk och operativ; som också har olika tidsperspektiv. En annan central punkt är användandet av portföljanalyser och därtill hörande inköpsstrategier. Van Weeles syn på inköpsprocesser liknar mest den s.k. inköpslivscykeln som jag beskrev häromdan.
I Nordamerika är man färgade av Monczkas inköpsskola, vilken sällan nämns i Europa. Professor Robert Monczka formulerade sina teorier i slutet av 90-talet då han var verksam vid Michigan State University, därav har den fått namnet MSU-modellen. Monczka själv kallar modellen WCE eller Purchasing World Class Excellence Model.
MSU-modellen har en helheltssyn på inköpsaktiviteter i form av en kedja av processer. Monczka har definierat åtta strategiska processer och sex stödprocesser. Inom de strategiska processerna finner man aktiviteter liknande van Weele, exempelvis inköpsstrategier för olika kategorier. Monczka trycker dock hårt på ämnen såsom leverantörsintegration, leverantörsutveckling och hantering av värdekedjan, områden som inte är lika tunga hos van Weele:
I stödprocesserna finner man mätprocesser, IT-stöd, organisations- och kompetensutveckling. Dvs stödfunktioner som behövs för att effektivt rulla verksamheten och successivt förbättra den.
Jag tycker skillnaden i synsätt är tydlig, men i slutändan tror jag respektive sidors anhängare kommer att arbeta rätt likartat. Jag ska erkänna att jag själv är uppvuxen i van Weeles skola och därmed färgad av denna, men desto mer jag läser desto mer inspirerad blir jag av Monczkas synsätt. Jag tycker att Monczka har en bättre helhetssyn på inköpsprocesser i motsats till van Weele.
Powerpoint:
Alternativa inköpsprocesser
