I resonemanget kring vilka aktiviteter som ska outsourcas kretsar frågan ofta kring vad som är kärn- respektive stödkompetens. Kärnkompetensen behålls på hemmaplan, medan stödkompetensen gärna outsourcas. I sammanhanget benämns kärnkompetensen ibland strategisk kompetens, därför att den är sådan förmåga som gör företaget konkurrenskraftigt. Vi kan sedan ställa oss frågan om inköp är en strategisk kompetens. De flesta svarar nog ja, eftersom vi i läroböcker och på kurser fått lära oss att bra inköp handlar om att tänka strategiskt. Men här börjar tankevurpan. Bara för att man kan tänka strategiskt innebär det inte att denna förmåga är en, för företaget, strategisk kompetens. Det vill säga att man blandar ihop individens kompetens med företagets kompetens.
Harvardprofessorn Michael Porter väcker blandade känslor i inköparkretsar. Många inköpare dyrkar honom för det strategiska verktyget fem-krafter som är oumbärligt vid leverantörsmarknadsanalyser. Men lärobokens sidor om värdekedjeanalys bläddrar vi snabbt förbi – sådana sanningar vill man ju inte höra. För här nedgraderar Porter inköp och anskaffning till stödaktiviteter, att likställas med HR, redovisning mm. Följaktligen skulle inköp kunna vara en stödkompetens som kan outsourcas lika lätt som löneadministration, reskontra mm.
Diskussionen om vad som ska outsourcas handlar emellertid inte bara om uppdelning i kärn- och stödkompetens. De finns många andra aspekter som måste beaktas, men det finns tveklöst en rad situationer när inköp kan utföras mer effektivt i outsourcad form än under eget tak. Ett sådant område är vissa indirekta köp. De karakteriserar sig av att spenden är ganska låg eller så är inköpsfrekvensen låg. Det vill säga att det blir relativt sett kostsamt för företaget att ha medarbetare med strategisk kompetens. Istället blir det mer effektivt att dela denna kostnad med andra företag. Och det verkar som detta bildat en trend mot att outsourca inköp.
Per Finnhammar belyser trenden mot inköpsoutsourcing i en ny intervju. Bland annat lyfter han fram hur leverantörspartners tar över hela kategorilivscykeln för indirekta köp. Det vill säga att man tar över hela sourcingprocessen från ax till limpa. Med den här metodiken menar Per att man får tillbaka tre till fem gånger pengarna över en treårsperiod. Den här formen av outsourcing har nått långt i USA, eftersom man är mer riskbenägen där och nu kommer trenden starkt även i Europa.
Slutligen kan man ställa sig frågan om trenden är ett resultat av teorin eller om teorin bevisar trenden. Bara den som provar får reda på svaret.
En av de största utmaningarna i kategoristyrningsarbetet är implementering och realisering av kategoristrategierna. Det är lätt att en kategoristrategi bara blir ett fint dokument hos inköpsavdelningen i stället för att genomsyra organisationens förändringsarbete och åstadkomma resultat. Det finns många orsaker till att det blir så. Den här artikeln fokuserar på några praktiska faktorer i själva överlämningen från arbetet med att ta fram en kategoristrategi till hur den ska omsättas i handling. Det handlar om involvering, beslut, relevans och kommunikation.
Genom att tänka och arbeta klokt kan kategoristyrning i hög grad skapa värde och bidra till även en mindre organisations mål och uppdrag. Vissa element i kategoristyrning är faktiskt lättare att få till i en mindre organisation än i en stor komplex organisation.
Inom både film och musik är det ett allmänt känt faktum att den andra filmen eller det andra albumet riskerar att bli mindre framgångsrikt än debuten. Ta till exempel Highlander 2 som med all rätt fått kritiker att parafrasera tag-linen från första filmen ”There should only have been one” och ni förstår varför det andra…
