| Blogginlägg

Varje sparad inköpskrona är en vinstkrona

Sedan första dagen på jobbet har man fått höra detta inköparnas mantra. På varenda kurs och seminarium upprepas det till en religiös sanning. Det är en sanning som lätt kan bevisas för lekmannaekonomer m.fl. Flera författare har underbyggt denna sanning i sina böcker. Det är denna sanning som driver inköparna till att jaga besparingar. Mantrat ihop med visade besparingar har lyft många inköpare från kamerala skrivbordssysslor till att bli inköpsstrateger i koncernledningen. Och ju mer man sparat, desto fler inköpare har man fått anställa. Finns det egentligen något att ifrågasätta; det är väl sant?

Först kan det vara intressant att studera inköparnas hänsynslösa jakt på besparingar. En vanlig policy är: ”Ta in tre offerter, köp den billigaste”. Skillnaden mellan den dyraste och den billigaste kallar inköparen besparing. Att verkligen kontrollera att de tre var likvärdiga har mindre betydelse. Att man i den billigaste kanske måste köpa tilläggstjänster för att komma upp i rätt nivå är oväsentligt. Att den billigaste kanske reklameras fem gånger så ofta som den dyraste spelar heller ingen roll, bara leverantören skickar ersättningsprodukter. Internkostnaden för strulet hamnar ju på någon annans konto. En del kallar det bara oprofessionellt, men man kan också kalla det besparingsiverns frestelse. Det är just det här missbruket som medfört att en del inköpsavdelningar förpassats till källaren. Företagsledningen tröttnade på saker som inte fungerade och att besparingarna bara var fiktiva och aldrig syntes i bokslutet.

Inköpare kohandlar ibland med risker och ansvar. I företagens resultaträkningar flyttar sig inköpskostnader direkt från kostnadsraden till sista radens vinst, men det är högst marginellt som en resultaträkning åskådliggör vilka risker, osäkerheter och ansvar som i själva verket finns. Detta beror delvis på att det saknas bra mätetal för dessa. Det gör också att inköparen kan bedriva en osynlig kohandel. På det sättet kan man uppvisa förhandlingsvinster. Tydligt visar man att det egna förhandlingsarbetet gav resultat. Problemet är bara när man får ett riskutfall. En sällsynt risk faller ut och vips sitter inköparen i skamstocken.

Det finns även teoretiker som börjat tvivla. När Arjan van Weele besökte Sverige i vintras tog han upp inköp i vår framtida värld, han sa:

 ”Tillväxten i världsbefolkningen och världsekonomin utmanar några traditionella ekonomiska paradigmer….

– Framgång i affärer och supply chain management mäts i avkastningen till aktieägarna

– Inköps viktigaste bidrag till affärsframgång är kostnadsreduktioner….”

Världens främsta inköpsprofessor ifrågasätter alltså inköpets fundamenta – att reducera kostnader. Han fortsätter med ett antal exempel från verkligheten som visar hur inköpare verkligen kan göra bort sig i sin jakt på kostnader. När man lyssnar på van Weele inser man också att det här med kostnadsjakt har en gräns. Till en början plockar man lågt hängande frukt, sedan satsar man på långsiktiga inköpsstrategier. Slutligen får man problem; det går inte att pressa mer. Man börjar suboptimera och hitta kostnadsbesparingar som slår mot den egna lönsamheten.

Van Weele menar att inköpare bör flytta sitt fokus från kostnader till värdeskapande. Han menar att modernt inköp bygger på en avvägning mellan kostnader, risktagande och ansvar. Ännu intressantare blir det när man sätter in frågeställningen i ett resursperspektiv. Vi börjar ju bli allt mer varse om att jordens resurser är ändliga. Här handlar alltså ansvaret om att säkerställa långvariga affärsrelationer som syftar till att skapa hållbara försörjningskedjor. Hållbarhetstänket går även att se ur ett besparingsperspektiv. Det handlar alltså om att skapa ”hållbara besparingar”. 

Mycket pekar på att vårt mantra har brister. Det är inte universellt. Vi går kanske också mot en tid där gårdagens besparingsprofeter tystnar. En tid där inköparens lyra får nya strängar, kanske heter dessa värdeskapande och hållbara inköp. Men det är inte bara inköparkåren som behöver övertygas. Den nya läran måste även sjunka in i företagsledningarnas medvetande. De behöver förstå inköpens komplexitet och att det inte bara handlar om den traditionella inköpsskolans prispressande.

Se gärna ett kort klipp med Arjan van Weele där han talar om vägen från kostnadsbaserat till värdeskapande inköp:

Powerpoint med bildmaterial. 

En grupp yngre kollegor lutar sig över en laptop.

Att sjösätta en kategoristrategi

| Artikel

En av de största utmaningarna i kategoristyrningsarbetet är implementering och realisering av kategoristrategierna. Det är lätt att en kategoristrategi bara blir ett fint dokument hos inköpsavdelningen i stället för att genomsyra organisationens förändringsarbete och åstadkomma resultat. Det finns många orsaker till att det blir så. Den här artikeln fokuserar på några praktiska faktorer i själva överlämningen från arbetet med att ta fram en kategoristrategi till hur den ska omsättas i handling. Det handlar om involvering, beslut, relevans och kommunikation.

Bild uppifrån på lastfartyg med containrar.

Försörjningsstabilitet – inköps bidrag till robusthet

| Artikel

Försörjningsstabilitet är en av de faktorer som bygger en organisations robusthet, dvs. förmåga att hantera störningar i omgivningen. Det handlar om att skapa stabila försörjningskedjor av varor och tjänster. Inköp spelar en viktig roll i det arbetet när det gäller att hantera valet mellan en och flera leverantörer, geografi och relationen med våra leverantörer.

En framgångsrik start – fem viktiga fokusområden för en ny inköpschef

| Blogginlägg

I dagens dynamiska, för att inte säga turbulenta, företagsklimat spelar inköpschefen en central roll. Fokus på sänkta kostnader kontrasteras med starka incitament för att säkerställa en robust, effektiv och inte minst hållbar leveranskedja. Det senare kan till och med innebära ökade kostnader. Att som ny inköpschef lyckas att balansera dessa två motpoler kräver ofta en…