Att bedöma leverantörers ekonomiska ställning sysselsätter många inköpare. Men det är faktiskt inte bara inköpare som är intresserade av att bedöma företags finansiella ställning. Samma sak görs av underleverantörer, banker, kreditvärderingsinstitut m.fl.
Den vanligaste utgångspunkten är finansiella rapporter av olika slag, framför allt årsredovisningar. Ur dessa kan man räkna fram en mängd olika nyckeltal. Inköpare brukar intressera sig för kapitalstrukturen och då i synnerhet likviditetsmått och soliditet.
Man kan skulle kunna snegla på hur andra gör sina bedömningar. Ta exempelvis banker som lånar ut pengar. Dessa har ofta ganska sofistikerade modeller för att rejta företags kreditvärdighet. Bankens fasa är förstås att kredittagaren kommer på obestånd och därför bygger deras modeller ofta på att bedömma denna risk.
Altmans Z-score-modell är ett verktyg som en del banker använder för att bedömma kreditrisk. Denna modell lanserades 1968 av Edward Altman och är en erkänd modell. Bakom modellen ligger förstås långa studier, men som färdigt verktyg är den helt enkelt ett poängkort (score card) med förutbestämd viktning. I poängkortet fyller man helt enkelt i fem nyckeltal som hämtas från en finansiell rapport. Så här ser de fem nyckeltalen och dess viktning ut:
Det framräknade Z-värdet blir ett mått på om ett företag är finansiellt ansträngt eller inte. Följande skikt kan tjäna som riktmärke för börsnoterade företags finansiella ställning.
Den här tabellen finns i oilka varianter för olika typer av företag och är alltså inte generell.
I Sverige verkar det vara sällsynt att inköpare använder denna modell, men läser man internationella bloggar så ser man att den används av många inköpare på andra sidan Atlanten. Även om man nu inte tänker sig att använda det här verktyget så kan det faktiskt vara intressant att reflektera över de enskilda nyckeltalen som Altman pekat ut.
I dagens globaliserade affärsvärld är hanteringen av risker i leverantörsbasen av avgörande betydelse för organisationers hållbarhetsarbete och framgång. Organisationer som vill fördjupa sitt samhällsansvar och säkerställa en etisk försörjningskedja måste aktivt hantera potentiella risker i leverantörsbasen. EU:s gröna giv och CSDDD Detta är något som EU har tagit fasta på i sin gröna giv vars…
Leverantörsrelationer inleds normalt sett med en förhoppning om ett oproblematiskt samarbete under hela avtalstiden. Ofta tänker man sig en längre relation med avtalsförlängningar och en positiv utveckling. Men så blir det inte alltid. Det finns tillfällen då man till och med behöver avsluta en leverantörsrelation i förtid dvs innan avtalstiden löpt till ända.
Hållbart inköp innebär i grunden att man även beaktar fördelar inte bara för ditt företag eller organisation utan att man även ser på effekten för samhället i stort. Detta innebär att man inte enbart tittar på pris utan även ser hur inköp minimerar såväl negativa sociala och miljömässiga effekter. Sett ur ett inköpsperspektiv har hållbarhet…