Obsolescens uppstår då vårt företags produkter och investeringar inte kan förändras i takt med leverantörernas produkter (eller omvärlden i övrigt). Ofta handlar det om att vi får problem att anskaffa produktionsmaterial, reservdelar mm till en rimlig kostnad. Problemen är som störst för MRO-inköpare inriktade på köp av reservdelar, men de är även utbredda i tillverkningsindustrins köp av direkt material. Förvisso kan obsolescens vara till en fördel då vi kanske kan framställa eller köpa en produkter med färre fel eller bättre prestanda, men samtidigt stöter vi på problem som kräver anpassningar, handpåläggning, förnyad validering eller i extremfallet totalt produktionsstopp. I vissa fall kan det även vara så att kostnaden för att köpa en produkt blir orimligt stor mot slutet av dess livscykel, så här kan det typiskt se ut:
Välutvecklade inköpsavdelningar har en obsolescensstrategi som proaktivt föregriper problemen. Genom att aktivt kommunicera obsolescensstrategin hos användare, produktutvecklare, konstruktörer, säljare m.fl. kan vi tidigt fånga upp risker och förebygga problem. Men vad ska obsolescensstrategin innehålla?
Databasen är obsolescensens största fiende. I artikeldatabasen samlar vi alla centrala uppgifter om ledtider, förbrukningar, komponentegenskaper, möjliga alternativ, leverantörer, livscykler mm, dvs det som är väsentligt för att förutspå obsolescens. Vårt strategidokument bör beskriva hur databasen ska skötas, ansvar innehåll mm.
Klassifikation av våra köpta produkter görs alltid, men i en obsolescensstrategi räcker inte den traditionella ABC-analysen, vi måsta ta till verktyg som exempelvis SDE-, VEIN-, RAM- eller FSN-XYZ-analys. Hur vi klassar produkterna kommer att ge våra strategival.
Livscykelanalyser bör finnas framme för alla viktiga investeringar och kundprodukter. I livscykelanalyserna har vi predikterat i vilka tidsperspektiv vi kommer att behöva köpa olika komponenter, så att vi antingen kan förbereda lager eller planera för införande av alternativa lösningar.
Obsolescensövervakningen är förstås A och O. Dels måste vi övervaka behovsflöden, lagersaldon, felfrekvenser mm, men vi måste även övervaka leverantörsmarknaden. Den interna övervakningen är ofta ganska lätt, men vi behöver strategier för hur vi ska övervaka leverantörernas produktförändringar.
Avtalsstrategier är ett viktigt verktyg för att förebygga obsolescensproblem. Genom att i viktiga leverantörsavtal skriva in långsiktiga regler för leveransåtaganden, reservdelsförsörjning mm kan vi trygga tillgången på fungerande produkter. Några exempel på avtalsstrategier kan i detta sammanhang vara:
- Långsiktigt leveransåtagande
- Reservdelsåtagande
- Regler kring produktförändringar
- Leverantörens obsolescensbevakning
- Sistagångsköp (Last Time Buy)
- Livstidsköp (Life Cycle Buy)
- Returrätt (för eventuellt överlager)
- Samköpspris (Joint Production Price)
Är du intresserad av ämnet så googla på obsolescence management så hittar du uppsjöar med information.
