Jag har i ett flertal inlägg belyst van Weeles S-kurva, som är en form av mognadskurva. För att göra storheterna lite rättvisa så vill jag belysa Monczkas motsvarighet.
Monczka väljer att värdera inköpsförmåga och erfarenheter till skillnad från från van Weele som värderar effektivitet och besparingar. Skillnaden i synsätt är alltså att Monckza värderar den möjliga förmågan medan van Weele värderar resultatet. En annan skillnad är att Monczka ser fyra faser, medan van Weele ser sex faser.
Monczka har exemplifierat ganska bra vilka egenskaper man kan finna i de olika mognadsfaserna. Van Weele har inte varit lika tydlig på den punkten. I detta avseende kan jag tycka att Alinaghian har lyckats få till en bra syntes mellan olika skolor.
Powerpoint:
Monczkas inköpsmognadskurva
Traditionella ledarskapsstilar bygger på givna och oföränderliga strukturer och relationer. Situationsanpassat ledarskap är ett mer flexibelt förhållningssätt som utgår från situationen där ledarstilen anpassas efter medarbetarens/ gruppens kompetens och engagemang.
Många inköpare tror att arbetet är klart när avtalet är signerat. Men det är nu det viktiga arbetet börjar med att hantera och följa upp avtal samt utveckla leverantörsrelationer för att säkerställa styrning och önskat affärsvärde.
Det finns olika sätt att finansiera en central inköpsfunktion. Varje sätt har sina för- och nackdelar. Frågan om hur finansieringen ska lösas hänger i hög grad ihop med frågan om hur man ser på inköpsfunktionens uppgift. Den här texten ger några tankar kring de olika finansieringsmodellerna.