Jag har i ett flertal inlägg belyst van Weeles S-kurva, som är en form av mognadskurva. För att göra storheterna lite rättvisa så vill jag belysa Monczkas motsvarighet.
Monczka väljer att värdera inköpsförmåga och erfarenheter till skillnad från från van Weele som värderar effektivitet och besparingar. Skillnaden i synsätt är alltså att Monckza värderar den möjliga förmågan medan van Weele värderar resultatet. En annan skillnad är att Monczka ser fyra faser, medan van Weele ser sex faser.
Monczka har exemplifierat ganska bra vilka egenskaper man kan finna i de olika mognadsfaserna. Van Weele har inte varit lika tydlig på den punkten. I detta avseende kan jag tycka att Alinaghian har lyckats få till en bra syntes mellan olika skolor.
Powerpoint:
Monczkas inköpsmognadskurva
Vid implementering av kategoristyrning läggs det tid på att utbilda och träna kategoriteamets medlemmar men det som ofta missas är styr- och beslutsgrupper. De får sällan utbildning eller stöd i sina roller. För att kategoristyrning ska fungera fullt ut behöver de ha kunskap och förståelse, i kombination med förmåga, för att agera på ett sätt som driver arbetet framåt på ett bra sätt.
Alla vi som arbetar med inköp har väl muttrat över att vi inte får gehör för inköp och inköpsutveckling, varken i verksamheten eller uppåt i organisationen. Åsikten är att inköp bara är något som ska fungera som ett stöd för verksamheten. Det är få organisationer som fullt ut har insett vad inköp kan bidra med…
De flesta organisationer som inför ett kategoristyrt arbetssätt för att öka inköpsfunktionens bidrag till organisationens mål brottas med vad en kategoriledare är. Är det en fast tjänst eller är det en projektspecifik roll? Jag ska här försöka att dela med mig av mina tankar. För att göra en lång historia kort så citerar jag Nalle…