Leverantörens försäkringar

Jag såg en gång ett avtalsförslag i vilket någon skrivit: ”Leverantören ska ha sin verksamhet försäkrad”. Man kan ställa sig frågan vad skribenten menar?

För att förstå anledningen till att ställa krav på leverantörens försäkringar så måste vi först backa till leverantörens risker och ansvar. I samband med leverans av varor och tjänster finns en rad risker för skador på egendom, människor samt den ekonomiska verksamhet som avtalsparterna bedriver. Genom lagstiftning och parternas avtal regleras respektive avtalsparts risk och ansvar för skador hos annan part. Egentligen skulle det kunna räcka så här långt, men problemet är att vissa typer av händelser kan generera så stora skador att den skadeskyldiga parten inte har råd att betala, vilket skulle leda till obestånd och därmed svårighet att få ersättning. Ett problem är dock att det inte går att försäkra fullt ut, man brukar säga att 25-30% av riskerna går att försäkra.

Nedan har jag sammanfattat de nio områden där det kan föreligga risk för skada. Vid tecknande av avtal bör man gå igenom dessa områden. Första frågan att besvara är vilket ansvar för skada som respektive part har gentemot den andra i varje delomårde. Andra frågan är i vilken utsträckning man ska ställa krav på försäkring inom detta område.

Utgångspunkten är att respektive part försäkrar sina risker och sitt ansvar. Vi kommer dock snart att märka att allt inte går att försäkra eller att det blir för dyrt att försäkra. Det brukar nästan alltid visa sig att det är svårt eller dyrt att försäkra risker i kategorin förmögenhetsskador. Därför brukar parterna ofta välja att inte försäkra sig inom dessa områden. Det kan också finnas områden där vi inte bryr oss om motparten tecknar försäkring eller inte.

Där vi ställer krav på försäkring så brukar detta innehålla ett ersättningstak och en självrisk. Storleken på självrisken beror på den försäkrades betalningsförmåga. Dvs ett rikt företag kan tolereras ha en större självrisk än ett fattigt.

Ibland kan det finnas speciallösningar, exempelvis kan leverantören få stå som medförsäkrad på köparens försäkring. När leverantören bär ansvar för leasad utrustning så brukar jag ibland ha en s.k. ’loss payee’-klausul som medger utbetalning direkt till leasegivaren. Ofta ställer jag krav på att leverantören ska överlämna försäkringsbevis innan arbete får påbörjas, ibland begär jag det redan i samband med tecknande av avtal.

Det kan många gånger bli mycket att hålla reda på. Inte minst kan det vara svårt att förstå hur långt de egna försäkringarna räcker. Hos några av mina uppdragsgivare har man tagit fram en sammanfattning över de försäkringar man tecknar. Något som jag skulle vilja rekommendera andra att göra.