Semantik eller pragmatik

När det kommer till att skriva avtal så märker man att många medarbetare har stort intresse för semantik. Inköpare, jurister, tekniker m.fl. – alla vill vara med och diskutera ordens betydelse. En del vill dessutom vara de som bestämmer ordens innebörd. Och det är faktiskt vid avtalsskrivning som parterna har rätt att definiera ordens innebörd, vilket görs i avtalets definitionsdel. Orden som definieras kommer sedan att stavas med versal begynnelsebokstav genom hela avtalet. Exempel:

”De uttryck och begrepp som används med stor begynnelse-bokstav definieras enligt nedan:

Avtalet – detta dokument inklusive alla häri nämnda bilagor, dokument, handlingar etc”

Men det här är faktiskt inte ett exempel på semantik, utan snarare pragmatik. Det som skiljer den pragmatiska betydelsen från den semantiska är att den är tillfällig, situationsberoende och fokuserar på relationen till läsaren.

Hur gör vi i alla andra sammanhang då vi inte har en avtalstext som stöd? Ska vi gå till Svenska Akademien för att få reda på den semantiska betydelsen? Vänder vi oss till en domstol lär beslutet snarare luta mot den pragmatiska tolkningen. Som tur är så är det få semantiska diskussioner som kräver att tredje part part behöver involveras.

Den här diskussionen rör egentligen mycket mer än bara avtalsrelationer. Ordens betydelse är viktig i all form av kommunikation, dvs det är minst lika viktigt att man funderar över ordens betydelse i en intern kommunikation.

I bloggens begynnelse finns ett välbesökt inlägg som handlar om Shannons kommunikationsprocess. En annan intressant kommunikationsmodell är James Pierce semiotiska triangel. Denna finns i lite olika versioner, exempelvis kan den se ut på följande sätt:

James Peirces triangel

Där ”Tecken” är orden, ”Objekt” är verkligheten och ”Interpretant” är tolkningen inne i tolkarens huvud. Alla tre samverkar med varandra. Det som Peirce vill säga med detta är att tolkningen av ett budskap beror på den verklighet eller sammanhang som tolkaren befinner sig i.

Ta exempelvis situationen när man presenterar sig som inköpare för en helt okänd person. Själv tycker man sig ha den universala bilden av en inköpare klar för sig, men mottagaren har sannolikt helt andra erfarenheter och en annan bild av vad en inköpare är och gör. Vi kan alltså inte ta något för självklart, till och med de enklaste budskapen kan behöva diskuteras med mottagaren för att förstå dennas tolkning.

Bildmaterial