De senaste åren har hållbarhetsfrågor hamnat högre och högre upp på agendan. Idén kring hållbart inköp har utvecklats från att vara en vision som är “nice to have” till något som alla företag behöver ha koll på. Vi närmar oss en framtid där det gäller att kunna formulera svar på såväl klimat- och miljöutmaningar som hur de samhällen och människor som berörs av våra leverantörskedjor påverkas.
Trots att det finns en mängd osäkerheter kring hållbarhet kommer vi med säkerhet att möta otaliga utmaningar som kommer att påverka och utveckla nya hållbarare upphandlingsmetoder. Inte minst för att möta behoven från exempelvis kommande lagstiftningar och leveranssäkerhet.
För inköpsorganisationer är detta inte minst viktigt då en stor del av ett företags hållbarhetsarbete kommer att behöva ske i leverantörsleden. Enligt Deloitte härleds i många fall mer än 70% av ett företags Carbon Footprint från företagets leverantörsled (1).
Från ett lagstiftningsperspektiv finns det ett par väldigt viktiga initiativ att hålla koll på från inköpshorisonten.
Först och främst handlar det om nya direktiv och initiativ från EU. Inte minst arbetet med den nya EU-taxonomin (2) (EU Taxonomy).
Så här beskrivs EU-taxonomin: “EU-taxonomin är ett grönt klassificeringssystem som översätter EU:s klimat och miljömål till kriterier för specifik ekonomisk verksamhet för investeringsändamål. Den betraktar som grön, eller ”miljömässigt hållbar”, ekonomisk verksamhet som gör ett betydande bidrag till åtminstone ett av EU:s klimat- och miljömål, samtidigt som det inte avsevärt skadar något av dessa mål och uppfyller sociala minimigarantier.”
EU håller också på att förbereda en uppdatering av de rapporteringskrav som ställs på företag (EU Corporate Sustainability Reporting Directive – CSRD (3)). Från och med hösten 2022 kommer företag att även behöva rapportera på ett antal obligatoriska hållbarhetsparametrar. Detta direktiv är en utökning av det nuvarande direktivet från 2014 (EU Non-Financial Reporting Directive) . Det innebär att alla företag med fler än 500 anställda är berörda och dessa kommer att behöva rapportera bland annat:
Punkterna 1, 3 och 4 ovan kommer definitivt att påverka inköp och kräva att upphandlingsmetoder behöver förfinas.
Under hösten 2022 kommer direktivet att slås fast. Då kommer det att introduceras mer detaljerade rapporteringskrav samt krav på rapportering enligt obligatoriska EU:s hållbarhetsredovisningsstandard.
Även i enskilda länder finns det lagar som driver på utvecklingen. I Tyskland finns sedan 2021 Das Lieferkettengesetz (översatt till engelska Protecting Human Rights), en lag som ställer företag till svars för social hållbarhet i sina leverantörsled. Syftet är att förbättra skyddet för mänskliga rättigheter i globala leverantörskedjor. Bryter ett företag mot lagen kan böter utmätas – upp till 2% av företagets globala omsättning. Tysklands lagstiftande församling driver på att detta ska bli en EU standard.
EFFSO kommer under 2022 att fokusera på hållbart inköp och även ta fram riktlinjer för hur inköpsorganisationer kan möta de utmaningar som kan uppstå. Hållbart inköp är inte bara en utmaning, utan även en stor möjlighet för inköp att göra skillnad. Inte bara på sista raden utan även i strävan efter ett mer hållbart samhälle i framtiden.
Deloitte – How to tackle Scope 3 value chain emissions – How to tackle Scope 3 value chain emissions | Deloitte UK
EU-Taxonomy FAQ – FAQ: What is the EU Taxonomy and how will it work in practice?
För några år sedan fick han förmånen att vara näringslivsrepresentant i Biogas Research Center. Här delar vår kollega Erik Hansson med sig av några generella lärdomar som han anser att inköpare kan dra från forskningscentrets arbete. För några år sedan när jag arbetade på Scania fick jag förmånen att vara näringslivsrepresentant i Biogas Research Center….