Professionalisering av vår yrkeskår
Förra veckan handlade bloggen om hur man bör träna upp sin relationsförmåga för att bli en bättre inköpare. Många andra inlägg har handlat om inköparens personliga egenskaper och kunskaper, samt vad som krävs för att bli en framgångsrik inköpare, sammanfattningsvis handlar de om att träna sin analytiska och kommunikativa förmåga. Men jag ställer mig även frågan vad är det som krävs för att göra den samlade yrkeskåren mer framgångsrik, mer professionell?
Den allra första dagen på mitt första inköpsjobb sa min chef:
”Du ska veta att vårt viktigaste uppdrag är att dokumentera våra inköp.”
Det etsade sig fast. Men vad menade han egentligen? Menade han att vi inte skulle göra muntliga avtal eller fanns det en högre ambition?
Titta på andra yrkesgrupper som nått stor framgång i samhället, t.ex. läkare. För några hundra år sedan var man livrädd för läkaren, ty läkarkurerna hade direkt negativ påverkan. Men sedan hände något. Läkarna började dokumentera sina metoder. Man kunde sedan gå tillbaka och studera vad som verkligen hände. Vad fungerade och vad fungerade inte? Successivt kunde man systematisera kunskapen – yrket professionaliserades. En annan framgångsrik yrkesgrupp är advokater. Samma här. En yrkeskår som skickligt dokumenterar sina ärenden, systematiserar fallen, och följaktligen får stort förtroende.
För en inköpare innebär dokumentera inte enbart att skriva journaler och akter. Betydelsen är större. Det handlar om att samla information och data. Systematisera den för att sedan analysera. Här kommer våra inköpssystem in i bilden. Men även många enklare verktyg hjälper oss att systematisera. Vi ritar lök- och vattenfallsdiagram; kvadradantanalyser, simbanor etc. Alla dessa verktyg är egentligen bara olika sätt att dokumentera. Och verktygen blir vår egen metodlära. Men professionaliseringen ligger också i att sprida kunskapen via olika tidskrifter, digitala media etc.
Om vi ånyo tar läkar- och juristyrkena som jämförelse; vad mer är det som professionaliserat dessa grupper. Jo, universitetsutbildningar, och här börjar inköparna ta efter, även om det tagit tid. För en 15-20 år sedan var det många som tog sig in i yrket genom omskolning på företaget. Man skolade om alla möjliga medarbetare som blev över vid omorganisationer. Kraven på teoretisk utbildning var låga. Men ett skifte har skett. För ett par år sedan visade bloggen inte mindre än tolv universitet som satsar på inköp. Men det behövs mer. Och tyvärr hör man ibland att skolorna har svårt att fylla sina utbildningsplatser. Varför? Är det kurserna eller yrket som inte är attraktiva? Vi kanske ska börja med kurserna, där det ibland verkar vara svårt att skapa intressanta och attraktiva kursplaner.
Slutligen finns det en sak som kan bidra till professionalisering och det är specialisering. I dag vill många inköpare vara generalister. Lite juridik blandat med logistik, kryddat med retorik. Man hoppar mellan tuvorna för att kunna göra nytta på olika sätt. Kanske framgångsrikt för personen, men inte för proffesionen. Det kanske är dags att nå professionens hårda kärna. Vad är det som inköpare kan göra mycket bättre än alla andra? Studerar vi inköpsprocessens olika faser brukar de vara: strategisk planering > upphandling > leverans, i fallande svårighetsgrad. Alltså borde specialiseringen fokusera på de tidiga faserna. Att bli specialist på marknads- och spendanalyser; helt enkelt det strategiska arbetet.
