Livet på många inköpsavdelningar har sin dagliga lunk. Ändrings-beställningar skickas ut och priser går upp. Leverantörer bjuds in för att omförhandla och priserna går ner igen. Ofta pendlar priserna upp och ner med sådär 1-5% hela tiden. Men det är klart att om detta inte gjordes så skulle väl priserna bara gå upp. En del organisationer är förvisso lite mer proaktiva och har strukturerade förbättringsprogram, trots det uteblir de stora resultaten. Istället verkar många småförbättringarna bara läcka ut. För att åstadkomma stora och synbara resultat behövs genomgripande förändringsarbete.
Stora förändringar handlar om att våga, att ha mod, men också att få mandat att förändra. För att få mandat måste det finnas en trovärdig plan och det är här det börjar bli riktigt intressant. Det räcker inte att säga: ”byter vi bara leverantör så blir allt bättre och billigare”, för det är faktiskt inte säkert att det blir det. För att få en väsentlig effekt av ett leverantörsbyte måste den också kombineras med en ny inköpsstrategi. Exempelvis kan man ställa sig följande frågor inför strategiformuleringen:
- Ska vi konsolidera eller diversifiera leverantörsbasen?
- Hur ska de olika delmängderna paketeras?
- Hur kan vi effektivisera transaktionerna?
- Ska vi byta leverantörsmarknad?
- Vilken relation ska vi ha? (partnerskap eller armlängd)
- Kan vi förända vår egen kommonalitet (tväranvändning)? etc.
Listan kan göras lång och liknande listor kan göras upp för andra situationer än leverantörsbyten. Ty det kan lika gärna handla om att förändra organisationens inköpsbeteende, riskhantering eller vad som helst. Det viktiga är ett systemaiskt sätt att utarbeta dramaturgin som leder till det efterlängtade beslutet om att få mandat och sen skrida till verket. Har man dessutom gjort sin strategiläxa rätt så är man garanterad en plats på prispallen!
Powerpoint med bildmaterial
