Jag tycker att offentlig upphandling ibland får oförtjänt mycket kritik. Kritiken har ofta bestått i att offentlig upphandling är byråkratiskt och orättvist, men är det så? Visst, nya regelverk blir ofta eldorado för byråkrater utan pedagogisk förmåga, men jag har kommit fram till att det inte behöver vara så. Nåväl, jag beslöt mig för att studera skillnaderna. Notera dock att min egen erfarenhet av offentlig upphandling har utsträckt sig till deltagande i anbudsprojekt riktade mot offentlig upphandlare, därför har jag inhämtat kunskap från litteraturen (främst boken Upphandlingens grunder av Kristian Pedersen).
Till att börja med så tycker jag att vi ska titta på begreppet upphandling. Vi brukar definiera begreppet såsom de aktiviteter som följer från utskick av förfrågan till slutande av avtal. För upphandlarens del kan arbetet förvisso påbörjas långt innan man möter leverantörsmarknaden. Upphandling är bara en mindre del av en inköpsfunktions ansvar, ofta säger vi att den utgör en del av det taktiska inköpet. Såväl privata som offentliga upphandlare deltar även i såväl strategiska som operativa inköpsfunktioner, men då under en annan arbetsrubrik.
Inköpets funktioner; upphandling är en del av det taktiska inköpet.
Egentligen kan man konstatera att den private upphandlarens arbete inte skiljer sig mycket från den offentlige: Processerna är ganska lika, förfrågningsunderlagen brukar utformas på samma sätt och lagar såsom avtalslag och köplag är desamma. Den enda egentliga skillnaden är den offentlige upphandlarens skyldighet att följa LOU eller LUF. Vad är då LOU/LUF? Som jag ser det så är det ett regelverk där man definierat vad ordet affärsmässighet betyder (och förstås skyldigheten att vara affärsmässig). En privat upphandlare kan lägga lite vad han vill i detta ord, men om man ser sig omkring så finner man att många privata upphandlare faktiskt tänker på samma sätt om affärsmässighet som LOU/LUF. När man tittar på policys och upphandlingsinstruktioner för stora koncerner eller globala företag finner man förvånansvärt stora likheter med LOU/LUF. Nåväl, sammantaget skulle jag vilja se offentlig upphandling som en spelplan lite likt den private upphandlarens, men i centrum står affärsmässighet:
Jag har gjort en kort studie i skillnaderna mellan privat och offentlig upphandling, nedan finns mitt resultat i form av enkla ja-nej-svar. Observera dock att dessa svar är långt ifrån hela sanningen utan endast ett förenklat sätt att synliggöra skillnader:
Lokalförsörjning är ett komplext pussel för offentlig sektor. Behovet av ändamålsenliga, hållbara och kostnadseffektiva lokaler förändras konstant i takt med att samhället förändras. Dessutom kräver processen ofta en tät samverkan mellan olika delar av offentlig sektor. Att hantera en hyresvärdsupphandling effektivt och optimalt är därför av högsta vikt inom offentlig sektor. För ett par decennier…
Direktupphandling är ett förfarande inom offentlig sektor som är avsett för upphandlingar med ett mindre värde där en omfattande process och dokumentation inte är nödvändig, eller där det är behov av ett snabbare agerande. Många organisationer upplever dock att direktupphandlingar inte riktigt fungerar som det är tänkt men genom att kombinera olika lösningar och insatser med ett helhetsperspektiv för organisationen kan man dock åstadkomma förbättringar.
RAQSCI har många användningsområden, t ex behovsanalys, utvärdering av upphandlingar och prioritering av uppföljningsarbete och är ett sätt att strukturera behov för att underlätta diskussioner och beslut om prioriteringar.