Ekonomisk orderkvantitet
När man gör leverantörsbedömningar så är det vanligt att fråga om leverantörens egen anskaffning. Man frågar ofta om deras syn på ekonomisk orderkvantitet, dvs hur stora volymer man anser mest ekonomiskt fördelaktiga vid varje ordertillfälle. Ett av de vanligaste svaren är att vi försöker bunta ihop så stora kvantiteter som möjligt så att vår inköpare får bra volymrabatter. I övrigt är medvetandegraden många gånger låg, men visst finns det undantag. Det är ändå intressant att just inköpsstrategin volymaggregering har sånt genomslag. Strategier som bygger på relationsutveckling, ledtidsreduktion, lageroptimering eller minimering av transaktionskostnader verkar vara vanligare i litteraturen än i verkligheten.
Wilsonformeln är en enkel, gammal klassiker, som förvånansvärt få använder. Den uppfanns redan 1911 av Harris och har många namn, exempelvis EOK-formeln eller Camps formel. Den bygger i all enkelhet på att analysera lagerkostnader och transaktionskostnader för att finna en optimal orderkvantitet. (Prova Wilsonformeln i bifogat excelark). Wilsonformeln är dock en stark förenkling, exempelvis är det endast med skohornets hjälp man kan beakta volymrabatter. Därför har det uppkommit moderna varianter såsom Silver-meal eller Wagner-Within.
Nu är tyvärr inte världen alltid så enkel att vi kan ”räkna” ut ekonomisk orderkvantitet. Det finns andra problem att beakta, ett viktigt sådant är inkurans. Köper vi på oss för stort lager så är risken stor att det blir inkurant. Ta exempelvis snabbköpet som tar hem mjölk och bröd, där är inkuransrisken helt avgörande för orderkvantiteten. Här kan vi fördjupa oss ytterligare och titta på säsongsvariationer etc.
Avtalsrelationen är också något vi måste beakta. Vilket tidsperspektiv har vi i vår avtalsrelation? Hur ser avtalsvillkoren ut map kvantiteter och olika tidsfrister? I en komplicerad investering måste vi beakta långsiktig reservdelsförsörjning. Något som kan generera problem genom samproduktionspriser eller avsaknad av LTB-klausul (Last Time Buy).
Lean är en skola som berörts i tidigare inlägg. Lean bygger på grundläggande principer om att utjämna takter och flöden. Dessa principer föder i sin tur principen ”Just In Time”. Volymaggregering och EOK-formler ställer sig i skarp kontrast till Lean.
Slutligen kan man konstatera att medvetandegraden kring orderkvantiteter behöver höjas. Vi måste vara beredda att väga in fler tankesätt i våra inköpsstrategier rörande orderkvantitet.
Läs även inlägget om lagervolymer.
