Det professionella inköpets historia

Man kan fråga sig var och när det professionella inköpet uppstod. Efter att ha studerat äldre litteratur så skulle jag vilja påstå att det uppstod någon gång under 1850-talet i industrialismens smältdegel. De främsta drivkrafterna fanns i stålindustrin, textilindustrin och järnvägen. Utbyggnaden av den svenska järnvägen började 1853 och blev under slutet av 1800-talet ett enormt logistikprojekt; räls skulle anskaffas och distribueras, järnvägsstationer byggas, järnvägsfordon tillverkas och underhållas. Allt detta ställde högre krav på anskaffning och logistik. Det var främst varor som köptes och de viktigaste frågeställningarna var köpspecifikationen och transportmedel. Framför allt diskuterades hur kvalitet och kvantitet skulle defineras och mätas. Handeln byggde på lagstiftning från 1734. I början av 1800-talet ändras stavningen från ”kiöp” och ”inkiöpare” till den moderna stavningen. Titeln inköpare användes parallellt med titeln prokurist. Prokuristen var den som hade fullmakt att bedriva handel och utövade såväl inköp som försäljning, sannolikt var förhandlingsförmågan hans viktigaste egenskap.

Under epoken 1900 till 1945 formulerades många grundläggande inköpsprinciper. I kölvattnet av Frederick Taylors teorier om effektívisering krävdes effektiva metoder för försörjning av varor. Exempelvis formulerar Harris den så kallade Wilsonformeln 1913. Paretos teorier tillkommer i början av 1900-talet, så även Wrights inlärningskurvor för att nämna några. Ronald Coase lanserar sina första teorier 1937, teorier som sedan legat till grund för många köpa-tillverka-beslut. 1905 får Sverige en moderniserad köplagstiftning, som bl.a. tar upp skillnaden mellan engångsköp och repetitiva köp, första steget mot strategiskt inköp. Inspirerade av germansk rättstradition antar vi en ny avtalslag 1915. Bestämmelser för statlig upphandling börjar instiftas, förvisso med en stark politisk prägel. Under denna epok börjar produktfokuset att ändras från järnvägen till krigsmaterielindustrin och annan tillverkande industri. Sammantaget flyttar fokuset från köpspecifikationen mot logistikperspektivet och inköparen börjar bli mer analytisk. Det finns inte speciellt mycket svensk litteratur från denna epok, utan man läste företrädelsevis litteratur på det tyska språket, författare såsom Bucka, Klaas, Weber och Wittekopf. Den enda svenska bok jag funnit från denna tidsepok är Herman Jansson: En handbok för inköpare och förrådsmän från 1923. Den handlar mest om olika måttsystem, stålkvaliteter och tabeller över standardvaror, en halv sida behandlar avtal.

Efterkrigstiden 1946 till 1969 inleds med ett lugn på inköpsfronten. Det var inte längre så svårt att anskaffa material. För den som hade pengar var det inget svårt att köpa, det svåra var att sälja. Hursomhelst fanns det ändå ett intresse och någon gång under 50-talet föds Svenska Inköpsledares Förening. En förening för svenska inköpschefer som gav ut lite olika kompendier. I fokus låg främst tillverkande industri, typ varv och bilindustri. I 1952 års upphandlingskungörelse börjar kravet på affärsmässighet i statliga affärer att skärpas. Fokuset börjar flytta över mot affärsmässighet, värdeanalyser och beslutsstöd. En milstolpe i svensk inköpslitteratur är En praktisk bok om inköp som ges ut 1955 av öresundsvarvets inköpschef Hans Lindqvist (1919-1965). Hans bok kom i flera utgåvor och var en ledstjärna tills Peter Baily översätts till svenska 1973.

Under den globala eran 1970 till 1999 krymper avstånden och inköparna kan enkelt göra affärer runt hel jorden. Samtidigt som möjligheterna ökar så ökar konkurrensen, marginalerna krymper och innovativa lösningar måste fram. Produktlivscyklerna krymper, vilket gör att Tayloristiska skolor blir allt viktigare, tätt följt av slimmad logistik. Här föds också det moderna inköpet, exempelvis Kraljics portföljanalyser 1983. Van Weeles och Monckas första bibelutgåvor ser dagens ljus mot slutet av denna era. 1990 får vi en moderniserad köplag. 1973 och 1986 starkt moderniserade lagar för offentlig upphandling, med höga krav på affärsmässighet. Utöver varor så börjar inköparen handla med tjänster i större utsträckning än tidigare. I början av 1900-talet hade vertikal integration varit en central strategi för många företag, nu svänger pendeln tydligt över mot outsourcing. Tongivande i svensk litteratur blir Gadde, Håkansson och Axelsson.

Från 2000 fram till idag så tycker jag mig fått uppleva hur man alltmer integrerar leverans- och värdekedjorna. Fokus ligger på långvariga utvecklande affärsrelationer. Vi talar mycket om totalkostnader och värdeanalyser. Kategoristyrning och inköpsstrategier har blivit fundamenta. CSR-frågor har kommit i starkt fokus. Webben och andra elektroniska verktyg är inköparens vardag.

Men hur kommer vi att se på vår nutid om 20 år? Själv tror jag att vi står för en lång rad världspolitiska beslut vilka kommer att förändra världen i en riktning som är svår att förutsäga. En sak som jag känner mig säker på är bristen på energi och råvaror som kommer att förändra vår syn på inköp. Den förändrade synen kommer sannolikt att omkullkasta en del teoier och inköpsstrategier. Vi kommer delvis att se vissa inköpsskolor som förlegade, men de mest genomtänkta kommer att leva kvar.

Jag är idel öra om du har fler pusselbitar till inköpshistorien.