Kapitalistisk leverantörsbedömning
Om man studerar leverantörsbedömningar finner man ofta att de behandlar ganska få aspekter. Det vanligaste är att bedömaren utgår ifrån sitt eget kunskapsområde:
- Ekonomen studerar leverantörens ekonomiska nyckeltal.
- Ingenjören beaktar kvalitetsmetoder och processer.
- Juristen undersöker lagefterlevnad.
- Beteendevetaren kartlägger socialt beteende.
En annan tendens är att man helst söker handfast information – sådant som går att mäta eller se. Frågan är nu hur man skulle kunna utveckla leverantörsbedömningar till att bli mer mångfacetterade och även till att undersöka mer abstrakta och subtila ting?
Ett populärt sätt att betrakta företaget är att bryta ned dess värde i olika kapital, dvs i de beståndsdelar som utgör grund för företagets marknadsvärde, ungefär som en aktieplacerare gör. De olika kapitalen blir vågskålar och alla måste finnas med för att göra en allsidig bedömning av leverantören.
Det finns olika skolor för hur många kapitalen är, men för en leverantörsbedömning skulle kanske följande fem passa:
Monetärt kapital är den klassiska bemärkelsen på kapital, dvs hur mycket pengar som finns hos leverantören, såväl eget kapital som främmande kapital. För att förstå denna kapitalbildning behövas även klassiska relationstal som kapitalomsättningshastighet, vinstmarginal etc. Dvs allt det som ryms i den ekonomiska leverantörsbedömningen.
Marknadskapital är både kunder och underleverantörer. Genom att skaffa sig kunskap om andra kunder går det att förstå på vilket sätt som leverantören konkurrerar. Den underliggande förädlingskedjan är också en viktig bedömningsaspekt. I många sammanhang är det denna som skapar flaskhalsar, drar ut ledtider och är orsak till störning. I dagens komplexa materialförsörjning räcker inte kunskap om leverantören, utan den måste sträcka sig till andraledsleverantörer, tredjeledsleverantörer osv.
Strukturkapital handlar om hur ett företag fungerar. Enligt vilka processer och arbetsmetoder arbetar människor och maskiner ihop? Har man enats om systematik eller arbetar man ad hoc? Ett tecken på att en leverantör har starkt strukturkapital är att medarbetarna är utbytbara utan att det stör produktionen. Man har lyckats dokumentera och industrialisera sin kunskap så att den lätt kan flyttas mellan individer.
Intellektuellt kapital är en form av strukturkapital, men har den egenheten att det tydligare kan värderas. Det rör ofta patent, varumärken, uppfinningar, certifieringar etc. Dessa har ofta bäring på leverantörens konkurrensfördelar.
Humankapital består av medarbetarna och är kanske det som lätt glöms bort, eftersom det är subjektivt att värdera. I själva verket är det många gånger medarbetarna som är det mest avgörande för framgång. Ty få företag kan luta sig mot starkt strukturkapital, istället är man helt beroende av enskilda medarbetares förmåga. Att bedöma medarbetare är en konst som kräver god intervjuteknik och ibland nästan etnografisk forskningsteknik.
Som du ser är de här kapitalen inte särskilt kapitalistiska, istället handlar de om att undersöka företagets natur. De fem kapitalen kan alltså bli din lilla kom-ihåg-lista. Sen gäller det bara att fylla områdena med bra bedömningsmetoder och erfarna bedömare.
