En inköparkategori som inte nämns så ofta är ’fleet managers’, kanske därför att de har ett uppdrag som svävar i gränslandet mellan inköp och förvaltning. Ur ett inköpsperspektiv kan man dock säga att en ’fleet manager’ är en slags kategoriansvarig inköpare med ansvar för en flotta. Denna flotta är oftast bilar, men den kan lika gärna vara bussar, lastbilar eller arbetsmaskiner.
Häromdagen anordnade Kia Motors ett diskussionsemarium för fleet managers inriktade på personbilar. Ämnet rörde sig mellan inköpsstrategier och förvaltningsstrategier. Nu kanske man kan tycka svaren är givna för så pass mogna produkter som bilar, men på det här seminariet så gick åsikterna verkligen isär. Det verkade inte finnas någon given sanning för vad som är bäst.
Delar man upp inköpskategorin i två delar: bruksbilar(=poolbilar) och förmånsbilar så blir dock mönstret lite klarare. Bruksbilsinköparna har ett starkt TCO-fokus, där man tittar på totalkostnaderna för såväl anskaffning som innehav. Man är starkt inriktade på samarbetsinriktade relationer med bilhandlaren som både säljer och servar bilarna med syftet att få så hög tillgänglighet som möjligt. Tillgängligheten verkar nästan vara mer värd än kostnaderna. Förmånsbilsinköparna har å sin sida mer fokus på pris och restvärde. Denna kategori styr mer med policyer och avtal med förarna. Vissa policyer har dock inslag av TCO-tänk, men utvärderingsparametrarna är ganska få.
Några gemensamma nämnare kan man dock finna. Exemeplvis är miljöbilstrenden stark, och de flesta ställer sådana krav i sina policyer. Pristaken varierar mellan 7.5 och 8.5 prisbasbelopp. Alla lägger bilarna i ett finansbolag för att kunna lyfta moms. Likaså verkar de flesta avyttra via KVD.
Intressant att notera är att hyrbilen kan vara ett starkt alternativ till köpt bil. Hyrbilsföretagens stora volymrabatter på inköp gör att de i sin tur kan hålla nere bilhyrorna.
