Leverantörsstyrt lager

Det här en inköpsstrategi som ligger långt fram i van Weeles utvecklingsfaser, någonstans i fas fem eller sex. Inom detaljhandel och bilindustri tycker man nog att jag tar upp gammal skåpmat, men för oss som kämpar i  den vanweelianska S-kurvans brantaste uppförsbacke så tycker jag att den kan vara intressant att belysa.

Låt oss först titta på hur konventionell lagerstyrning av en generisk artikel kan se ut. En av de vanligaste principerna bygger på att man bestämmer sig för ett minsta säkerhetslager, så kallad servicenivå. Säkerhetslagrets storlek baseras på analys av historiska variationer. Förbrukningstakten och avtalad ledtid används för att avgöra beställningstidpunkten, dvs den tidpunkt då nya artiklar måste beställas för att nivån inte ska understiga säkerhetslagret. Beställd mängd bestäms oftast utifrån någon valfri modell för ekonomisk orderkvantitet. Så här skulle lagernivån kunna se ut:

Ett leverantörsstyrt lager bygger på att leverantören får löpande information om lagernivåer samt förbrukningen av artiklar. Utifrån dessa data kan leverantören själv planera sin produktion. Vad gäller informationsflödena finns det några olika tillvägagångssätt, men det skulle exempelvis kunna se ut på följande sätt:

Fördelen med det här upplägget är att leverantören får större frihet att planera sin egen produktion. Exempelvis kan leverantören själv avgöra vad som är ekonomisk orderkvantitet (inom ramen för satta gränser). Leverantören kan samordna produktion till andra kunder, eller så kan han skapa produktion med flödesutjämning. Bilden av lagernivåerna kommer att kunna se ut på ett helt annat sätt, exempelvis:

Strategin fungerar i kraljicmatrisens samtliga fält, men jag skulle vilja säga att den nog kommer mest till sin rätt i de högra (strategisk och flaskhals) där leverantörsbyten inte sker lika tätt. Den fordrar också ganska långsiktiga relationer om den ska bli framgångsrik. Det hela handlar i mångt och mycket om att utveckla försörjnings- och värdekedjan, vilket är centralt i van Weeles sista faser, fem och sex.

• Reducerade transaktionskostnader
• Kortare ledtider
• Minskat lager
• Ökad lageromsättning
• Förstärkt affärsrelation

Som vanligt finns det alltid problem som måste övervinnas. Strategin fordrar att parterna har en effektiv kommunikation, helst elektronisk. De vanligaste lösningarna jag har sett är kommunikation via EDI eller inloggning på en leverantörsportal. Det kanske låter enkelt, men min erfarenhet är att just EDI kan krångla en hel del. Ett annat problem är att parterna måste vara överens om ganska många detaljer, såsom gränser för orderkvantiteter, inkurans, överlager, orderfel etc. Vidare kan det finnas ett motstånd inom inköpsavdelningen; en rädsla att vi tappar kontrollen eller att orderläggarnas arbetsuppgifter ska försvinna. Motståndet måste övervinnas, annars finns risk att implementationen misslyckas.

Powerpoint:
VMI

Läs även inlägget om lagerberäkningar.