Att sätta samman inköpstitulatur är lite av en ordlek. Ta till exempel titlarna inköpschef och chefsinköpare som får helt olika klang, fastän det kanske rör sig om samma tjänst. Men låt oss för några minuter leka med tanken att de skiljer sig åt:
Inköpschefen skulle då vara den som koordinerarar företagets inköpsverksamhet. Dirigenten som leder inköpsorkestern så att den arbetar som en enhet, både före och under spelning. Den som drar upp målen och vägarna dit.
Chefsinköparen skulle vara orkesterns virtuos eller den som spelar första fiol. En förebild för de andra i inköpsorkestern att ta efter. En stämma som hörs lite mer och tar sig an vissa viktigare uppdrag.
Ingen har sagt att det är så här det ska vara, men i praktiken går det faktiskt att urskilja de här två karaktärerna i alla möjliga inköpsledande befattningar. Man kan fråga sig om dessa skillnader beror på skillnad i personlighet, intagen roll eller intränat beteende. Oavsett vilket ska man vara på det klara med att båda behövs (plus några stämmor till).
En väsentlig skillnad från en musikalisk orkester är att en inköpsledare både kan vara dirigent och spela instrument (dvs vara delaktig i den löpande verksamheten). Det går att förena två goda ting, och det är kanske det fler borde prova. Inköpsdirigenter som börjar spela lyra, och inköpsvirtuoser som börjar hålla i taktpinnen.