EOQ-formeln fyller 100 år

I stort sett varenda inköpslärobok nämner EOQ-formeln – ekvationen som beräknar den ekonomiskt mest fördelaktiga orderkvantiteten. Ibland benämns den Wilsonformeln eller Camps formel efter de som många tror är upphovsmännen – men det är fel. Den verkliga upphovsmannen heter Ford Whitman Harris, som 1913 lanserade den under rubriken ”hur många delar som ska tillverkas samtidigt”.  Artikeln publicerades i den amerikanska tidskriften Factory, som då hade nära kopplingar till Harvard. Därefter har det publicerats en mängd artiklar inom samma område, exempelvis Green (1915), Taft (1918), Camp (1922) eller Wilson (1934). Det är lite förvånande att sistnämnda namn är de som kanske fått mest ära, fastän deras publikationer kom tio till tjugo år efter Harris.

Ford Whitman Harris EOQ-formel

Harris livshistoria är kanske mer intressant än formeln i sig. Trots att han inte hade någon mer formell utbildning än enklare gymnasium som han avslutade vid 17 års ålder kom han att bli en framstående patentjurist, med över 100 registrerade patent. Han var alltså i mångt och mycket självlärd.

Han föddes 1877 i Deering. Familjen var av puritansk börd.  Karriären började han i 20-årsåldern som ritare och tekniker på olika företag, bland andra Westinghouse. Vid tiden för publiceringen av EOQ-formeln hade han just startat sin egen firma inriktad på patentjuridik. Ett verksamhetsområde som ligger ganska långt från EOQ-formelns naturliga hemvist. Men Harris var en mångsysslare. Förutom juridiken hade han ett stort intresse för teknik och vetenskap. Inte nog med det, ledarskapsfrågor var ett annat professionsområde som han intresserade sig för. Man kan finna ett mönster i hans publikationer där han går från tekniken och blir alltmer intresserad av juridiken:

1914 skriver han: ”En patentjurist bör vara ungefär 80% ingenjör och uppfinnare och 20% jurist. Om han har teknisk begåvning, kan han lära sig juridik, men om han inte har en konstruktiv förmåga att föreställa sig saker, så kan han inte skaffa det genom att läsa juridik.”

1943 fortsätter han: ”Under en avsevärd tid hade jag en otrygg tillvaro som ingenjör, innan jag gick över ån till vart jag trodde gräset var grönare.”

Harris publicerade flera artiklar om lagerstyrning, köpa-tillverka-analyser mm. Ämnen som kan sägas komma från hans intresse för beslutsfattande och ledarskapsfrågor. Det går att skönja ett mönster där han brinner för att finna praktisk tillämpning från abstrakta teorier. Harris var ju egentligen inte en teoretiker – han var en praktiker, som gått den långa vägen. Det är kanske också därför han lyckades få fram användbara saker, men tyvärr inte tagit till sig äran.

Genom tillbakablick kan vi se framåt: Ford Whitman Harris livsöde visar att det är möjligt att åstadkomma livsgärningar och komma på snilleblixter utan att spendera decennier vid universitet. Oavsett ambitionsnivå kan de allra flesta omsätta teorier till praktiska användningsområden. Det gäller idag på samma sätt som för 100 år sedan.

Harris dog 1962 i Los Angels, 85 år gammal.

Låt oss nu hedra honom. Låt oss belöna honom med den ära han faktiskt förtjänat. Låt oss hädanefter kalla den berömda formeln för: ”Ford Whitman Harris EOQ-formel”!

Faktauppgifter och citat i detta inlägg har hämtats från Donald Erlenkotters artikel om Ford Whitman Harris EOQ-formel, publicerad i tidskriften Operations Research, vol 38, no 6, 1990.