Att ställa miljökrav
Inom miljöområdet så är det långt ifrån alla inköpare som har en intern kravställare att tillgå. Det blir ofta inköparen själv som, på företagsledningens uppdrag, får forumlera miljökraven. Man kan därför fundera vilken tråd man ska börja med.
Ytterst finner vi bakgrunden till våra miljökrav i företagets affärsstrategier samt tillämplig lagstiftning. I de fall vi har en tydlig och någorlunda enhetlig kundkrets kan vi även finna miljökrav bland kunderna. Allt detta måste vi försöka koka ihop till någon slags kravspec. De flesta brukar börja med att ta fram ett miljöaspektregister i vilket man listar alla produkter som hanteras på företaget. Genom att värdera mängd och miljöpåverkan kan man värdera vilka produkter som är viktigast att sätta miljökrav för. Man brukar dessutom klassificera om det rör sig om påverkan på luft, vatten eller mark. Det finns gott om exempel på miljöaspektregister ute på nätet att inspireras av:
Svenska Kraftnäts miljöaspektregister
Miljöaspektregisteret brukar kompletteras med en lagkravssamling i vilken man listar upp alla de miljörelaterade lagkrav som berör just vår verksamhet. Detta kan vara en nog så besvärligt arbete att ta fram, eftersom man inte bara behöver plöja övergripande lagar utan även myndighetsföreskrifter, kommunala regler etc.
Precis som med allting annat inom inköp så vill vi skaffa oss mätbarhet. Så långt det är möjligt måste vi definiera mätetal och därtill hörande måltal. Avseende dessa mätetal bör vi dessutom kravställa att leverantörerna rapporterar in sin egen miljöbelastning. Övergripande mätetal kan vi använda för att redovisa för företagsledningen, några exempel:
- kg utsläppt CO2 per tidsenhet
- kg avfall per tidsenhet
- kg förbrukat papper
- kbm förbrukat vatten
Själva detaljkraven utgår i första hand utifrån myndighetskraven och fylls sedan på med affärskrav som kompletterar eller förstärker dessa. När det inte finns uttryckliga myndighetskrav så kan det vara svårt att veta var man ska lägga ribban. Därför är det många som sneglar på de krav som formulerats av olika organisationer. De vanligaste är:
- Bra miljöval
- Svanen
- EU Ecolabel (EU-Blomman)
- Svenskt sigill (djurhållning)
- PEFC Trävaror
- Gots (textilier)
- KRAV
- MSC (fiskemetoder)
- Energimärkning
- TCO
- Rainforest alliance
- FSC Trävaror
- Europalövet
- Demeter
- Fairtrade
Man kan även titta på Miljöstyrningsrådets krav, men ofta är dessa bara en kopia av Svanen.
Frågan är nu om man bara ska plocka ut enskilda miljökrav ur något av ovanstående system eller om man ska ställa krav på att de köpta produkterna är certifierade? Vi får sannolikt en större leverantörsflora om vi bara ställer enskilda miljökrav men problemet som infinner sig är uppföljningen. Certifierade produkter har den fördelen att det är den certfierande organisationen som sköter all kontroll och uppföljning. Sannolikt kanske vi får betala lite mer för en certifierad produkt, men vi spar in det på uppföljningsarbetet. Om man väljer certifierade produkter skall man ha i bakhuvudet att det finns en del mindre seriösa märkningar som inte ställer några krav utan bara används i marknadsföringssyfte, några exempel:
- Treklöver
- Änglamark
- WWF:s panda
- Grön grodd
Förbättringsarbete kan vara ett alternativt krav för den som inte vill detaljspeca kraven. Här kan man exempelvis kravställa att leverantörerna årligen ska byta ut minst 3% av sina produkter mot miljövänligare alternativ. Detta kanske inte ger lika hårdkodat resultat, men kan vara en bra start som visar att man tänkt även på miljökrav.
