| Blogginlägg

Löpande räkning – Finns det?

Jag försökte finna en allmän definition av begreppet ”löpande räkning”… på en kort stund hittade jag på nätet och i böcker minst ett dussin definitioner. Några exempel:

– Beije; Svenskt Affärslexikon:

”betecknar motsats till det vanliga anbudsförfarandet” 

– Wikipedia:

”betalning för varor och utförda tjänster sker efter hand (löpande) efter gällande dagspris” 

– TNC99:

”betalning efter självkostnadsredovisning med tillägg för enprenörsarvode” 

– Nationalencyklopedin:

”betalning av ett uppdrag till de verkliga, upplupna kostnaderna”

Även om defintionerna varierar lite så kan vi nog sluta oss till att det handlar om en pris- och betalningsmodell som bygger på principen att leverantören ersätts för sina faktiska kostnader för uppdraget, däri inbegrippet att leverantörens finansiärer får avkastning på investerat kapital.

Nu är det tyvärr väldigt få sammanhang där det klart och tydligt går att urskilja samtliga kostnader som är förknippade med uppdraget. Leverantören kommer att ha en allmänna kostnader för administration, försäljning, ledning, lokaler etc. Dessa allmänna kostnader måste fördelas ut på något sätt och där kommer vi in på termen pålägg (overhead).

Jag har aldrig sett något avtal som är uppbyggt som ren kostnadsersättning, på det sätt som löpande räkning borde vara. De allra flesta löpande-räkning-kontrakten är uppbyggda av två delar; ett timpris för arbetad tid samt ett pålägg för inköpt material. Det vill säga att de är i själva verket en kombination av á-pris-kontrakt och påläggskontrakt (’cost-plus’).

Låt oss acceptera att löpande räkning motsvarar timpris och materialpålägg. Nu kommer vi till det som jag tycker många glömmer bort, nämligen vad som ingår i timpriset respektive materialpålägget. Jag har sett alltför många kontrakt där det bara står typ ”material ersätts med den faktiska materialkostnaden plus 10%”, men vad är det vi får för de 10%-en? Är det leverantörens vinst, arbetsledning, försäljning, lokaler eller vad? Liknande resonemang kan man föra kring timpriset. Många tvister rör just den här frågan. Det finns dock standardavtal som satt ut tydliga definitioner, ABT06 är ett sånt exempel.

En man sitter vid ett skrivbord.

Ny som CPO: 100 dagar av snabba vinster eller början på en förändringsresa?

| Blogginlägg
9 minuter

100-dagarsinitiativ har närmast blivit standard när en ny inköpschef (CPO) kliver på jobbet. Tanken är lockande, visa snabbt vad du går för genom att leverera omedelbara resultat. Många sådana 100-dagarsinitiativ innehåller bra inslag: definiera värdeskapande tidigt, synka med ekonomichefen (CFO) och säkra några quick wins. Men visst finns det en baksida. Genom pressen att vilja…

En man och två kvinnor sitter och arbetar vid ett bord i ett grönt konferensrum.

Professionalisering av inköp

| Blogginlägg
3 minuter

Inköp är en profession; dagens krav på kunskaps- och kompetensmässigt djup och bredd gör det svårt att hantera alla utmaningar om man enbart har det som sidouppgift. Dessutom utvecklas den nödvändiga inköpskompetensen bäst i ett sammanhang som har fokus på just inköp. Alla kan köpa – eller? I många företag och organisationer råder en allmänt…

Närbild på en man i kostym som pekar på en laptop, i bakrunden ser man en perosn i grön tröja som sitter med i mötet.

Fem skäl att välja förhandlat förfarande i offentlig upphandling

| Blogginlägg
3 minuter

Förhandlat förfarande skapar större flexibilitet, bättre avtal och i många fall lägre pris. Ändå används det förhållandevis sällan inom offentlig upphandling. Rickard Andersson, med lång erfarenhet av förfarandet, delar här fem konkreta skäl till varför det kan vara rätt väg framåt. Det är ofta möjligt att använda förhandlat förfarande vid offentlig upphandling enligt LOU. Vi…