De äldsta skriftliga lagar som finns bevarade är landskapslagarna, typ Skånelagen, Västgötalagen eller Gutalagen. Exempelvis kan man läsa i den avskrift av Gutalagen från 1200-talet som förvaras på KB:
Caupir thu uxa tha royn hann vm thria daga …lastir fylgia hanum tueir. ann en hann ai dragr. annar en hann briautr
Översatt till modern svenska så står det:
Köper du oxe, pröva honom då i tre dagar. Två fel följa honom: det ena, om han ej drager, den andra, om han bryter hägnad.
Som ni ser så tar man redan här upp viktiga frågor såsom definition av fel i produkt, skyldigheten att kontrollera varan samt reklamationsfristen. Notera även denna tids enkla text, det behövdes inte mer, folk förstod precis vad som menades. Detta är kanske nåt att tänka på när man ser nutidens svulstiga avtalsluntor, där skribenterna har fått betalt per ord.
Björkörätten från 1687 är en samling av nationella lagar utfärdade av olika kungar. I denna kan man exempelvis läsa Karl Knutsson Bondes stadga från 1450:
Konung Karl Knutson Stadga Om Verdet på åtskillige Varur och Köpenskap i Riket såsom Boskap / Ore / Kor / Vädurar / Får / Lamb …
Bland annat försöker sig Bonde på att införa prisregleringar på olika köpeobjekt. Man kan alltså skönja att det börjar bli viktigt att reglera priset.
Det första verkligen samlade greppet om svenska lagstifning kom 1734 (ikraftträdande 1736). I denna lag finns en väl genom arbetad Handelsbalk ur vilken vissa delar lever ännu idag. Ta exempelvis 1734-års text:
Säljer man tvem ett; gälde skadan åter, och böte tijo daler; och then behålle godset, som först kiöpte.
Denna finns ännu idag i handelsbalkens del om tvesala. Vidare finns allt sådant som vi idag ser som självklarheter, exempelvis hävning (§2), reklamation (§3), skadestånd (§3), fel i produkt (§4). Man börjar också se de första tecknen på att man vill dela upp köp i största allmänhet från professionella köp. Hela kapitel 4 handlar om ”Gross och Krämar-handel”, som är en form av professionell handel.
I 1905-års köplag så finner vi det allra mesta som vi idag finner nästan självklart, men här finns också en del detaljregleringar som man sedermera tagit bort och istället lämnat åt avtalsparterna att avtala. Dagens köplag kallas 1990-års köplag .
I stort sett varenda inköpslärobok nämner EOQ-formeln – ekvationen som beräknar den ekonomiskt mest fördelaktiga orderkvantiteten. Ibland benämns den Wilsonformeln eller Camps formel efter de som många tror är upphovsmännen – men det är fel. Den verkliga upphovsmannen heter Ford Whitman Harris, som 1913 lanserade den under rubriken ”hur många delar som ska tillverkas samtidigt”. Artikeln publicerades i den amerikanska tidskriften…
Nästan all upphandlingslitteratur har någon form av historisk tillbakablick, men oftast sträcker den sig bara tillbaka till 1920-års lagstiftning. Georg Linders klassiska handbok är kanske den bok som går längst. Den antyder att ”reglerna utfärdades i slutet av förra seklet”, men mycket mer än så får man inte veta. Så frågan är var det hela…
I århundraden var inköpsavdelningen en kameral funktion som i huvudsak hade till uppgift att se till att köp blev verkställda på ett juridiskt korrekt sätt, men något större ansvar för företagets affärer fanns sällan. Denna inköpsfilosofi benämns numera traditionellt inköp. De senaste årtiondenas globalisering och avreglering av marknader har inneburit ökad konkurrens och därmed pressade marginaler. Företagen har helt enkelt blivit tvungna att finna innovativa lösningar på sina lönsamhetsproblem och då har anskaffningskostnader visat sig vara en viktig nyckelkomponent, på så sätt är grundstenen för modernt inköp lagd.