Kamannkuben – En modell för portföljanalyser
Portföljanalyser kan vi inköpare aldrig få nog av, trots att det går tretton på dussinet. Som bekant är syftet att analysera inköpskategorierna för att strukturera upp inköpsstrategierna. Alla vet vi ju att pionjären Peter Kraljic var den som började med portföljanalyser för inköp, året var 1983. Därefter har många andra följt efter. En av de mer kända efterföljarna var Bensaou 1999. En annan efterföljare som inte nämns fullt så ofta är holländaren Dirk-Jan Kamann som 1999 lanserade sin kub, eller som han själv benämner den ”extra dimensioner vid portföljanalys”.
Kamann utgår ifrån det klassiska Kraljic-perspektivet med vinstpåverkan versus leverantörsmarknadens komplexitet. Till detta lägger han leverantörens kundmarknadsperspektiv. Utifrån dessa tre synsätt drar han sedan en rad slutsatser, exempelvis:
- En del av strategiska och flaskhalsleverantörer har produkter som på något sätt är mönsterskyddade, patenterade eller liknande, vilket gör dem monopolistiska eller oligopolistiska. Möjligheterna att påverka produktens utformning är i dessa fall ytterst begränsad, i synnerhet för en liten köpare.
- Hävstångsartiklar kan delas upp i helt generiska standardprodukter och standardprodukter som kundanpassas. Exempelvis kan matråvaror vara helt generiska, medan färdiglagad mat är anpassad efter köparens behov. Kundanpassade produkter betraktas ofta som lite mer komplexa och här kommer strategierna att bestå av exempelvis värdeanalyser/värdekonstruktion.
