Inköpets historia

Att bedriva handel är inget nytt

Konsten att bedriva handel har vi människor utvecklat ända sedan vi lämnade grottlivet. Men det var i industrialismens smältdegel som det professionella inköpet såg dagens ljus. Följ med på vår färd i inköpets historia!

Inledningsvis var avtalsparterna relativt likbördiga eftersom det rörde sig om byteshandel, men successivt har vi delat upp parterna i köpare och säljare. I takt med samhällsutvecklingen ökade också behovet av att reglera handeln. Ta exempelvis Gutalagen från 1200-talet, som säger: ”Caupir thu uxa tha royn hann vm thria daga …lastir fylgia hanum tueir. ann en hann ai dragr. annar en hann briautr”, eller som vi säger på modern svenska: ”Köper du oxe, pröva honom då i tre dagar. Två fel följa honom: det ena, om han ej drager, den andra, om han bryter hägnad.”

Vi ser här hur man tidigt började reglera viktiga frågeställningar som definition av fel i produkt, skyldigheten att kontrollera varan samt reklamationsfristen. Så fortsatte det in i moderna dagar, dvs. det som parterna inte lyckas reglera själva bestäms genom lagstiftning.

Vad är inköp

Det professionella inköpets början

Från medeltiden fram till 1900-talet benämns köpare på olika sätt som t. ex. inköpare, uppköpare, handelsman eller prokurist. Det som redan under denna tid kännetecknade en inköpare var att hen köper större volymer, inte bara för sitt eget personliga bruk.

Många hävdar att det professionella inköpet uppstod i industrialismens smältdegel under 1850-talet. De främsta drivkrafterna fanns just inom stålindustrin, textilindustrin och järnvägen. Ta som exempel utbyggnaden av den svenska järnvägen som började 1853 och som under slutet av 1800-talet blev ett enormt logistikprojekt. Det gällde att anskaffa och distribuera räls, bygga järnvägsstationer, tillverka och underhålla järnvägsfordon m.m. Allt detta ställde högre krav på anskaffning och logistik. Man köpte främst varor och de viktigaste frågeställningarna var köpspecifikationen och transportmedlen. Diskussionen handlade främst om hur man skulle definiera och mäta kvalitet och kvantitet. Handeln byggde på lagstiftning från 1734.

Grundläggande inköpsteorier

Under epoken 1900 till 1945 formulerade man många av dagens grundläggande inköpsteorier. I kölvattnet av Frederick Taylors läror om effektivisering krävdes effektiva metoder för försörjning av varor. 1913 formulerar Ford Whitman Harris den så kallade Wilsonformeln. Därefter tillkommer Paretos teorier i början av 1900-talet, och så även Wrights inlärningskurvor för att nämna några. Ronald Coase lanserar sina första teorier 1937. Dessa teorier har legat till grund för många köpa-tillverka-beslut.

Första steget mot strategiskt inköp

1905 får Sverige en moderniserad köplagstiftning. Den tar bl.a. upp skillnaden mellan engångsköp och repetitiva köp vilket är första steget mot strategiskt inköp. Inspirerade av germansk rättstradition antar vi också en ny avtalslag 1915 som lever än idag. Under denna epok ändras produktfokuset från järnvägen till krigsmaterielindustrin och annan tillverkande industri. Sammantaget flyttar fokuset från köpspecifikationen mot logistikperspektivet och inköparen börjar bli mer analytisk.

Under krigsåren ligger förstås ett starkt fokus på leveranssäkring, eftersom det rådde brist på allt. Det finns inte speciellt mycket svensk litteratur från denna epok, utan man läste företrädelsevis litteratur på det tyska språket. Man läste författare såsom Bucka, Klaas, Weber och Wittekopf men även vissa anglosaxiska författare. En milstolpe är Helen Hyssells bok The Science of Purchasing från 1923.

Detalj på en gammaldags bläckpenna som skriver på ett linjerat papper.

Efterkrigstiden

Efterkrigstiden 1946 till 1969 inleds med ett lugn på inköpsfronten. Det var inte längre så svårt att anskaffa material. För den som hade pengar var det inte svårt att köpa, det svåra var att sälja. Hursomhelst fanns det ändå ett intresse och på initiativ av Svenska Civilekonomföreningen bildas i mars 1956 Svenska Inköpsledares Förening. Det var en förening för svenska inköpschefer som publicerade olika kompendier. I fokus låg tillverkande industri, främst varv och bilindustri.

I 1952 års upphandlingskungörelse skärps kravet på affärsmässighet i statliga affärer. Fokuset börjar flytta över mot affärsmässighet, värdeanalyser och beslutsstöd. En milstolpe i svensk inköpslitteratur är En praktisk bok om inköp som Öresundsvarvets inköpschef Hans Lindqvist (1919-1965) skriver 1955. Hans bok kom i flera utgåvor och var en ledstjärna tills Peter Bailys bok blir översatt till svenska 1973.

Det moderna inköpets intåg

Under den globala eran 1970 till 1999 krymper avstånden och inköparna kan enkelt göra affärer runt hela jorden. Samtidigt som möjligheterna ökar, ökar konkurrensen, marginalerna krymper och innovativa lösningar måste fram. Även produktlivscyklerna krymper, vilket gör att tayloristiska skolor blir allt viktigare, tätt följt av slimmad logistik. Här någonstans föds det moderna inköpet, bland annat genom Kraljics portföljanalyser 1983. Även Van Weeles och Monczkas första bibelutgåvor ser dagens ljus.

1990 får vi en moderniserad köplag. 1973, 1986 och 1994 får vi även starkt moderniserade lagar för offentlig upphandling med höga krav på affärsmässighet. Utöver varor handlar vi i större utsträckning med tjänster.

I början av 1900-talet svänger pendeln tydligt över mot outsourcing. Nu blir Gadde, Håkansson, Axelsson och Gustafsson-Singh tongivande i svensk litteratur.

Från 2000 fram till idag integreras leverans- och värdekedjorna alltmer. Nu ligger fokus på långvariga utvecklande affärsrelationer. Vi talar om totalkostnader och värdeanalyser, kategoristyrning och inköpsstrategier är fundamentala och CSR-frågor har hamnat i fokus.

Webben och andra elektroniska verktyg är inköparens vardag, såväl som informationsbärare som beslutsstöd. Och nästan 40 år efter Peter Bailys bok ger Arjan van Weele ut sin bok Inköp och Supply Chain Management – en milstolpe som kommer att påverka många inköpare under de närmaste årtiondena.