Häromveckan vände ett blogginlägg på frågan om inköpskombinatorik, vilket handlar om huruvida olika produkter ska köpas hos en och samma leverantör eller flera olika. En snarlik, men ändå olik fråga, rör huruvida en och samma produkt ska köpas av en eller flera olika leverantörer. Man talar om begreppen single, dual och multiple sourcing.
Strategivalet i de här avseendet är många gånger enkelt. Självfallet är det oftast enklast, billigast och effektivast att samma produkt köps hos endast en leverantör. Det som kan sätta krokben är exempelvis geografin. Produkten måste kanske vara närproducerad men också tillgänglig på många olika orter. Ett annat problem kan vara att det kanske inte finns en enda leverantör som i alla lägen kan leverera hela den önskade volymen. Det är alltså ofta ganska enkla resonemang som ligger bakom inköpsbesluten i detta avseende.
En situation som kan uppträda är att man sitter med en lokal, ganska dyr leverantör. Men blickar man ’off shore’ finns det guld att tälja – fast många tvekar. Valet kan bli ödesdigert, eftersom eventuella leveransavbrott kan äta upp vinsterna fler gånger om. Den här problematiken har sysselsatt många hjärnor och en lösning är ibland dual sourcing. Men ska man alltid dualsourca?
Den kinsesiska forskartrion Yu, Zeng och Zhao har gjort en ganska intressant studie över avbrottsrisker i leveranskedjor. Bland annat har de gjort simuleringar. I deras modell simulerar de en lokal leverantör, en offshore leverantör och en dualsourcingsitutation med båda. Så här ser simuleringsresultatet ut:
Simulering av avbrottsrisker i leveranskedjor
Även om det här är en helt teoretisk situation så kan man lära sig ganska mycket ur resultatet. Främst kan vi utläsa att single source val är lämpligt både då avbrottsriskerna är små samt då de är stora. Dual sourcing situationen blir bara tillämplig i det lilla fönstret mellan p1 och p2. Vidare lever de flesta inköpare i en föränderlig värld. Leverantörer förändras, naturkatastrofer inträffar, politiska oroligheter uppstår. När avbrottsrisken ökar eller minskar kan man tvingas inse att p1 eller p2 passeras och ett nytt sourcingscenario krävs. I verkligheten så ligger förstås den stora svårigheten i att bestämma var punkterna p1 och p2 ligger.
Försörjningsstabilitet är en av de faktorer som bygger en organisations robusthet, dvs. förmåga att hantera störningar i omgivningen. Det handlar om att skapa stabila försörjningskedjor av varor och tjänster. Inköp spelar en viktig roll i det arbetet när det gäller att hantera valet mellan en och flera leverantörer, geografi och relationen med våra leverantörer.
Att skapa robusthet innebär att vi agerar på det som vår analys visar. Det är inte ett arbete som görs en gång – det är något som måste ske regelbundet som en naturlig del av verksamheten. Omvärlden förändras och det gör även vårt företag eller vår organisation. Det är det som robusthet handlar om – att hantera förändring. Bäst är om vi kan agera innan det händer något!
Risk- och sårbarhetsanalyser hjälper oss att skapa robusta, hållbara, effektiva, välfungerande organisationer och företag. När världen blir mer komplex blir förmågan att identifiera, värdera och åtgärda risker och sårbarhet alltmer viktigt. För vi vet att saker kommer att hända som är utanför vår kontroll. Det som är avgörande för vår framgång är vår förmåga att hantera dem. Och för att hantera riskerna måste vi veta vilka de är, vilka som påverkar oss mest och hur motståndskraftiga vi är.