Tillverkande industri, serviceföretag och offentlig sektor är bara några exempel på branscher där man fokuserar på förbättring och effektivisering. Metoderna är många, men det finns i tre stycken som börjar på värde.
Namnen är förvillande lika och det råder ibland viss sammanblandning dem emellan. Låt oss först förstå vilka de är:
Värdeanalysen är en amerikansk metod som uppfanns på 1950-talet. Fokus ligger i att studera kostnaderna för en produkts olika funktioner, samt hur man kan förbättra funktionalitet alternativt sänka kostnader. Litteraturen beskriver relativt tekniska metoder, där man på skruv-och-mutter-nivå, analyserar värden och tillverkningskostnader. Lösningarna behöver i och för sig inte vara tekniska; de kan även ligga inom marknad och logistik.
Värdeflödesanalysen är en metod som uppkommit i taylorismens förlängning. Den fokuserar på logistiken kring produkten och informationsflöden för att minska lager, öka kapacitet etc. Den är mycket populär inom skolor som Lean och Kaizen. Man kan säga att den är mer inriktad på ledarskap, där resultatet ligger i förbättrad effektivitet.
Värdekedjeanalysen är en mer inköpsorienterad metod som fokuserar på marknadsstrukturen. Den bygger alltså på att studera hur en produkt förädlas genom sin värdekedja för att sedan undersöka om det går att konfigurera om marknaden. Omkonfigurering som kan handla om såväl rena partsförändringar som processuella ändringar. Här ska det dock understrykas att det finns viss oenighet mellan hur olika författare definierar värdekedjeanalys.
Det går att finna viss överlapp mellan metoderna. Exempelvis är logistikfrågor av genomgående intresse i alla tre. En ännu mer gemensam nämnare är ordet ”värde”. Ett litet ord, men ack så svårt. Den som provat någon av metoderna har snabbt blivit varse om vilka maratondiskussioner som detta lilla ord skapar. Alla medarbetare har sin egen uppfattning om vad som är värde och värdeskapande. Lyckas man inte enas i denna fråga kommer det fortsatta arbetet att bli meningslöst, oavsett metodval. Att definiera värde är mer än halva vägen till framgång, så låt oss fokusera på detta.
De som använder svenska språket som sitt första språk har i detta sammanhang en nackdel. Svenskan kan inte skilja på de engelska orden ’value’ och ’worth’. Svenskans värde motsvarar ungefär engelskans ’worth’. Men vad betyder då ’value’? Jo, ’value’ tar behovet i beaktande. Om det inte finns något behov, så finns inget ’value’. Något riktigt bra sätt att uttrycka detta på svenska finns inte. En del försöker med utbyte, nyttovärde eller effektivt värde. Nåväl, bara insikten kan hjälpa oss framåt i tanke- och diskussionsprocessen. Ty det är just engelskans ’value’ som vi ska intressera oss för.
Lyckas vi enas om att värde relaterar till behov återstår bara att fastställa vad som är behov. Det går ju att hitta på hur många behov som helst bara för att motivera att värden ska förbättras eller effektiviseras. Men hur ska man kunna avgöra skillnaden mellan ett verkligt behov och ett skapat behov? Ta exempelvis tvålen. När den uppfanns var den påhittad – idag är den i högsta grad ett verkligt behov. Vi måste alltså tillåta en viss grad av innovation. För att återgå till grundfrågan är det kanske så att vi måste återvända till Maslows behovstrappa för att förstå vad som är verkliga behov. Maslow ligger förvisso på en mer psykologisk nivå. Inköparen kommer att behöva kommersialisera behovstrappan. I höstas belyste bloggen AQSCI-pyramiden, den kanske är en bra början. Kanske inköparens heliga graal i sökandet efter effektivisering och värdeförbättring. Betydligt viktigare än metodvalet.
Powerpoint med bildmaterial
